Musikbloggen tar härmed ett litet uppehåll för att resonera Jan Björklunds (FP) förslag på ändringar i den svenska skolan.
*****
Jan Björklund slår ett slag, rakt i flumskolans solar plexus. Tyvärr missar han det mesta.
Att kunna stänga av elever som missköter sig. Det är naturligtvis ett förslag som jag enbart applåderar åt. Utan reprimander finns alltid risk för elever som utnyttjar den slappa inställning som finns på skolorna. Det blir dessutom ett formellt bevis för att eleven inte sköter sig.
Elitklasser. Visst, låt indelningen börja. Skolor är dock redan klassmässigt segregerade i dagsläget. Arbetarklassbarn på ena skolan, universitetslärarbarn på en annan, kapitalägarnas barn på en tredje, invandrarbarn på en fjärde och så vidare. Jag ser faktiskt hellre en kunskapssegregerad skola än en klassegregerad dito.
Sexualundervisning och idrott för alla. Även här är det bara till att applådera Björklund.
Skolplikten förlängs. Gör varken till eller från. Ett G i svenska från högstadiet är ändå ingen garanti för att eleven varken kan läsa eller skriva. Jag har sett 18-19-åringar med en tolvårings läs- och skrivförmåga och deras G kom likväl som ett brev på posten. Jag hoppas att de i framtiden ”tackar” sina högstadielärare för den största björntjänst den någonsin fått.
Nej till Komvux. Ett bevis för att Jan Björlund i grund och botten är en pajas utan någon som helst verklighetsuppfattning. Detta beslut bygger på att gymnasieeleven redan som 16-19-åring vet vad denne vill göra av sitt liv. Lek med tanken att en elev vill bli…civilingengör. Han eller hon strävar efter de tillräckliga betygen och uppnår dessa. Vad händer då om samma elev vid 22 års ålder vill bli jurist, där betygskraven är betydligt högre? Tough luck! Du hade din chans att komma på detta under dina tonår. Bättre lycka i nästa liv, tack och hej!
Bättre stöd och vård. Låter givetvis bra, men var kommer pengarna till detta att hämtas från?
Dåliga skolor straffas. Återigen helt utan verklighetsanknytning. Vad skulle hända om exempelvis Strömbackaskolan i Piteå stängdes ned och drygt 1500 elever inte hade någon skola att gå till? Står staten för betald hemundervisning då?
Förskolan blir egen skolform. Är för dåligt insatt i hur förskolan ser ut idag för att kunna yttra mig om detta.
Samma regler för friskolor. Kommer aldrig att ske, inte under min eller mina barnbarnsbarns livstid. En friskola lever i mångt och mycket på att vara annorlunda och den dag som det borgerliga blocket vill kväsa företag (friskolor) kan vi lika gärna slopa blockpolitiken. Friskolor har sina förtjänster och är de tillräckligt bra (eller ”mutar” eleverna med tillräckligt fina gåvor) är de attraktiva för elever. Det handlar mer om vilka som undervisar vilka elever än vad själva skolan heter. Bara det faktum att det står ”Samma regler ska i så stor utsträckning som möjligt gälla för såväl kommunala skolor som friskolor” gör att hela förslaget är ihåligt redan nu.
Det jag tycker är det mest fantastiska i detta förslag är att han blundar för det allra viktigaste. Det kommer även i fortsättningen att tillåtas alldeles för stora klasser. En lärare på drygt 30 elever medför en sämre undervisning, så enkelt är det. Och eftersom lärare är det kapitalistiska systemets stora spottkopp med löner motsvarande en outbildad städares får de en lärarinsats därefter. Summan av kardemumman med Björklunds förslag är: Ge lärarna större befogenheter att tygla eleverna, men ge dem för Guds skull inte skäligt betalt eller förutsättningar att faktiskt göra ett bra jobb.
Man kan säga ”lärare är de viktigaste vi har för de tar hand om barnen och ungdomarna” och låtsas mena det. Verkligheten lyder: Att vara lärare idag är ett underbetalt lågstatusyrke där den huvudsakliga uppgiften är att vara extraförälder och i mån av tid försöka lära ungarna någonting.
Ge mig en månadslön på 20 000 för ett arbete som kräver fem års studier (jämför med jurister och läkare) och jag gör ett jobb som motsvarar det och inget mer än det.


18 juni 2009 kl 21:08 |
Intressanta reflektioner. Jag håller med om mycket utav det du säger. Vi lärare måste bli bättre på att ta denna diskussion. Visst är vi underbetalda och tyvärr får vi bara lägre status för varje år, känns det som. Dock borde vi, som de intellektuella vi trots allt måste vara, ta större plats och diktera villkoren i mycket högre utsträckning.
Som det är idag har vi en minister som helt styr diskussionen och som talar om saker som många lärare ställer sig frågande till. Vad som hände med liberalismen, kan man ju också fråga sig…
Tack för en bra blogg!