Tisdagen den trettonde oktober släpps Bob Dylans versioner av några kända och okända julsånger. Skivan, som kommer heta Christmas in the heart, innehåller bland annat Here comes Santa Claus, Winter Wonderland och Little drummer boy.
Jag trodde aldrig jag skulle få uppleva den dagen när Dylan sjunger Winter Wonderland…
Att Bob Dylan är världens mest berömde ”protestsångare” står utom allt tvivel. Men många av folksångarna som tillbringade sin tid vid barrikaderna; Pete Seeger, Joan Baez m.fl. uttryckte ett visst missnöje mot Dylans frånfälle från protestmarscherna samt att denne inte tog tillräckligt tydlig ställning mot den tidens förtryck.
Och nog är det så att Bob Dylan snarare stått i bakgrunden och skapat ammunition till proteströrelser i form av sina sånger än att vara frontfigur. Men i och med Christmas in the heart kommer det nu fram att Dylans engagemang för samhället är aktivare och starkare än någonsin.
All of Bob Dylan’s U.S. royalties from sales of these recordings will be donated to Feeding America, guaranteeing that more than four million meals will be provided to more than 1.4 million people in need in this country during this year’s holiday season. Bob Dylan is also donating all of his future U.S. royalties from this album to Feeding America in perpetuity.
Additionally, Bob Dylan is partnering with two international charities to provide meals during the holidays for millions in need in the United Kingdom and the developing world, and will be donating all of his future international royalties from Christmas In The Heart to those organizations in perpetuity. Details regarding the international partnerships will be announced next week.
Bob Dylan kommenterar själv:
”It’s a tragedy that more than 35 million people in this country alone — 12 million of those children — often go to bed hungry and wake up each morning unsure of where their next meal is coming from. I join the good people of Feeding America in the hope that our efforts can bring some food security to people in need during this holiday season.”
En behjärtansvärd aktion. Och eftersom han inte längre lägger ut sina låtar på Spotify eller andra tjänster med stream-funktion, får man vackert betala för skivan.
Nu finns även Dylans tavlor att skåda på http://www.bobdylanart.com. Stilen är densamma, men talangen har förfinats en del sedan 1970 och omslaget till (tämligen usla) Self Portrait.
När vi ändå är inne på min svenska favoritartist, av kvinnligt kön, Anna Ternheim får jag gåshud av nedanstående klipp. Och låt inte Rolf Lassgård, Pernilla August och de övriga störa, det handlar uteslutande om Ternheims cover på The Everly Brothers Love hurts (Jo, det är The Everly Brothers som gjort den och INTE Nazareth för den som trodde det). Det är dock Gram Parson som gjort den ultimata versionen.
Jag tycker inte att Sinatra-versionerna på deluxeutgåvan av Leaving on a mayday var något att skriva hem om. Särskilt inte om man jämför med de oklanderliga versionerna av bland annat David Bowie, Eurythmics och Tom Waits på Shoreline-EP’n.
Love hurts ÄR Anna Ternheim. Och att döma av det lilla smakprov vi får i klippet har jag ingen anledning att ändra den åsikten. Om hon även gör en pianobaserad version av Rolling Stones vackra Wild Horses så behöver jag ingen jultomte i år. Då har jag redan fått mer än jag förtjänar.
När Anna Ternheims Leaving on a mayday släpptes i USA 11 augusti fanns där en helt ny låt. Make it on my own heter den och finns att LYSSNA på via Spotify.
Den är fantastiskt bra och borde få gott om speltid på radiostationerna, både i staterna och här hemma i P3-land. Låten är mer direkt och med en refräng som fastnar. Kort sagt, en perfekt singel.
Om ni tycker att videon till Livet var ett disco är lika genial som jag anser den vara, då bör ni klicka HÄR för att höra Markus Krunegårds egna kommentarer till den. Väldigt pedagogiskt om man säger så…
*****
Projektet med att frigöra ytor till den snart hitflyttade inneboenden är sanslöst stort. Hela gårdagen och större delen av dagen har ägnats åt att flytta, städa, flytta igen, ändra mig, svära och dylikt.
Man får en liten chock när Lars Winnerbäcks Jag får liksom ingen ordning ljuder för första gången. Det låter mer Melody club än Winnerbäck. Men visst är det i grund och botten en klassisk Winnerbäck-dänga, på gott och ont.
Lyssna och skapa er egen åsikt. Gör det via MySpace eller Spotify.
Jag kan ha räknat sekunderna som gick Mellan ljuset, och åskans dån Jag kom på mig själv med att undra för ett ögonblick Om du var på väg hit, eller härifrån Det tysta ekot är av ett slag för sig Det kommer ensamt, om det är nåt att ha Vad du än gör ta inga råd från mig Jag vet, de fungerar inge bra Jag får liksom ingen ordning på mitt liv Det kan va så förfärligt, det kan va så bra Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd Det kanske var pundigt, det kanske var bra Jag hörde din röst på en ödslig kyrkogård Jag måste ha träffat, din frekvens Diskanten var svagare, diktionen mindre hård Det var som att tonen, var en väns Det är lätt att se hur sjuk man en gång var När såren läker, och regnet känns Gör din tolkning, häll mig full med svar Rita figurer, och dra en gräns Jag får liksom ingen ordning på mitt liv Det kan va så förfärligt, det kan va så bra Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd Det kanske var pundigt, det kanske var bra Jag får liksom ingen ordning på mitt liv Det kan va så förfärligt, det kan va så bra Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd Det kanske var pundigt, det kanske var bra Jag kan ha glömt din vaksamhet, jag söker inte mer än sympati [Eller jo det gör jag visst] Inga kan ta fel på varann som vi Jag får liksom ingen ordning på mitt liv Det kan va så förfärligt, det kan va så bra Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd Det kanske var pundigt, det kanske var bra Jag får liksom ingen ordning på mitt liv Det kan va så förfärligt, det kan va så bra Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd Det kanske var pundigt, det kanske var bra
Singelns andraspår, Från kylan in i värmen, är kanske mer intressant än renodlat bra. A capella rakt igenom.
Nyss hemkommen från min vistelse i Piteå. Ack så skönt med ett rappt och pålitligt internet. Bäst att knalla iväg till affären och inhandla lite förnödenheter.
*****
Nu kan ni titta på videon till Markus Krunegårds sköna Hela livet var ett disco. Klicka HÄR för detta.
För mig är detta ett av tv-historiens största tv-ögonblick. Warren Zevons sista framträdande, när han vet att han kommer att dö inom kort.
Det senaste dygnet har känts som ett Sifysosarbete. Ett oändligt sökande efter en lämplig inneboende, och i samma sekund jag hittat denne har han eller hon beslutat sig för att: a) inte flytta till Umeå när allt kommer omkring, eller b) redan hittat ett boende.
Men slår man en tärning tillräckligt många gånger kommer sexan tillslut upp. Så nu (ta i trä) har jag hittat en person som jag kommer bo med den kommande terminen. Praise the looord!
*****
Och bara därför ger jag er här en spellista över de fem låtar som jag tycker bäst om. Just nu, just idag, just i denna sinnesstämning.
Klicka HÄR för att lyssna.
Fram till söndagen kommer den här bloggen inte att uppdateras i samma takt som brukligt. Tre dagar i Piteå väntar, samt att jag måste bestämma mig för en inneboende. Svårare och mer tidskrävande än det låter…
Du bläddrar just nu i arkivet på Kulturkonsument för augusti, 2009.
