Bara så ni vet…

Hanna på besök, fest och samkväm i goda vänners lag under veckan. Därav den urusla uppdateringen.

 

Kvällsligt musiktips

Likt en lullabye för dem som tycker att Morrissey använder för lite bas i sin musik kommer här en favorit från Wild Beasts superfina Two dancers.

Låten heter This is out lot och bör spelas på extremt hög volym.

MySpace

Lyssna på skivan via Spotify

Köp skivan här eller här.

The world is full of crashing bores

Att bevittna ett sammanträde i kommunfullmäktige är som att dö en smula. Vad som i grund och botten är intressanta diskussioner och ställningstaganden spårar ur till en pajkastning värdig en högstadieklass.

Trots detta lyckades(?) jag få ihop en artikel om badhusprojektet som aldrig verkar bli av i Umeå. 2001 tecken rakt av. Bäst att läsa igenom det en sisådär fjorton gånger för att slipabort skönhetsfläckarna som just nu utgör hela pappret. Hujedamej…

Som en tribute till de politiker som gjorde dagen oändligt lång kommer här en passande låt:

Veckans låt: Håkan Hellström – För sent för Edelweiss

Det finns egentligen för många underbara textrader för att kunna återge betydelsen på ett rättvist sätt. Men på ett pretentiöst sätt kommer jag ändå försöka förklara varför detta är en av de tio bästa svenskspråkiga sångerna, någonsin.

Vem har inte varit femton (förutom alla fjortonåringar) och känt att kärleken medvetet undvikit din kind bara för att träffa den påstådda idioten bakom dig? När nattens mörker innebär ett uppräknande av de sorger som uppkommit under dagen? Alla har vi upplevt den dagen och ingen mindre än herr Hellström har satt ord till just denna dag.

Och hon du älskade en gång, och kanske älskade dig.
Spelar det någon roll?
Nej kanske ingen
kanske allt egentligen.

De upplevelser som kändes livsavgörande vid femton års ålder är idag endast en bagatell, knappt värd det hånskratt de ofta tillmäts. Men än dock har de format var och en av oss och trots att vi inte tänker på den eller dem varje dag eller vecka eller år så finns de där.

Du säger; har du tändstickor?
Ja tillräckligt om du vill bränna ner Stockholm.

Du-formen i texten är så genial att det inte går att uppskatta i tillräckligt hög grad. Jag-formen hade distanserat såväl text som sång till en bagatellartad, beklagansvärd historia om olycklig kärlek. Det blir en könlös, icke-preciserad mottagare som lyssnaren praktiskt taget måste identifiera sig med berättar-jaget.

Och du undrar vem som kysser henne nu
Och du undrar vem, vem om inte du
O läpparna du kallar dina
det gör ont att veta men lika ont att undra

Om du fick veta vilken dag du skulle dö; skulle du vilja veta det? På den nivån placerar Håkan det moraliska dilemmat. ”Det gör ont att veta, men lika ont att undra.” Där har ni Håkan Hellströms mest fulländade textrad. Trots att jag lyssnat på den här låten över trehundra gånger infinner sig samma gåshudsframkallande känsla när jag hör denna textrad. Min kvasi-filosofiska hjärna arbetar på högvarv för att frambringa ett musikaliskt minne som är lika starkt som detta och misslyckas alltsomoftast kapitalt.

Du säger; har du tändstickor?
Ja tillräckligt om du vill bränna ner Stockholm

Den desperates idé om lösningen på alla problem, ja detta är ofta även den våldsamma. Bränn ner staden och alla inneboende problem försvinner. Otaliga är de gånger som Piteå stad i mitt undermedvetna förvandlats till en askhög. Troligtvis har de flesta unga människor känt så om sin hemstad, såvida de inte är en av de industriarbetande, navelskådande personer som faktiskt inte vågar blicka över stadsgränsen.

Att det är Håkan Hellströms bästa låt otvivelaktigt sant. Jag hör till dem som faktiskt anser att han blir bättre och bättre för varje skiva. Detta trots att debuten Känn ingen sorg för mig Göteborg var smått makalös.

Och har du vin & sprit
så det räcker att få hela fjärden full av sorger
Allt de är försent, försent för vin försent för kärlek ren som snö.
Inatt finns ingen väg tillbaks.

*************************************************************************************

Håkan Hellström – För sent för EdelweissDu säger att kärleken aldrig var till för dig
Att du aldrig känt vinden högt över trädtoppen

Säger att den delar sig vid kinden och blir hel igen bakom dig
Och varje moln är trasigt
du räknar allt sorgligt natten lång
Och hon du älskade en gång, och kanske älskade dig.
Spelar det någon roll?
Nej kanske ingen
kanske allt egentligen.

Du säger; har du tändstickor?
Ja tillräckligt om du vill bränna ner Stockholm.
Och har du vin & sprit
så det räcker att få hela fjärden full av sorger
Allt de är försent, försent för vin försent för kärlek ren som snö.
Inatt finns ingen väg tillbaks.

Och du undrar vem som kysser henne nu
Och du undrar vem, vem om inte du
O läpparna du kallar dina
det gör ont att veta men lika ont att undra

Du säger; har du tändstickor?
Ja tillräckligt om du vill bränna ner Stockholm
Och har du vin & sprit så det räcker att få hela fjärden full av sorger
Allt de är försent, försent för vin försent för kärlek ren som snö
Inatt finns ingen väg tillbaks
Ingen alls

Försent för Edelweiss.
Ingen Alls
Försent för Edelweiss
Ingen Alls.
Försent för Edelweiss
Ingen Alls.
(försent för Edelweiss)

Veckans låt kommer snart

Från och med den här veckan kommer jag, varje söndag, skriva en text om en sång som betytt mycket för mig eller världen, Det blir en utmaning, men samtidigt ett privilegium, att uttrycka mig om en melodi, text och helhet som jag anser passa just nu. Det handlar inte om den mest aktuella eller nyaste låten utan kort och gott den som faller mig i smaken för tillfället.

Mycket talar just nu för att det blir en Håkan-låt.

Håkan Hellström

För er som anser att Håkan Hellström inte kan sjunga…

…är det här beviset för att ni har kapitalt fel.

Varför Broder Daniel alltid kommer regera?

Jag kan inte släppa Broder Daniel. Efter det senaste inlägget har jag med en dåres frenesi försökt formulera vad som gjorde dem så bra. (Det känns fortfarande underligt att sätta deras vardande i imperfekt). Kanske förklaras det bäst i deras, i mitt tycke, bästa låt Steel. Broder Daniel ställde sig i ledet i den konventionella kön till arbetsförmedlingen, tog tre steg åt vänster och beskrev vad de såg.

Inte nog med det, de accepterade den rådande normen och resignerade inför världen. Utan protest men med ett ständigt ifrågasättande. Ett ifrågasättande som lyssnaren obönhörligt tvingades ta ställning till.

”Why don’t I count?”

De beskrev sin egen världsbild som jämförelse till vad vi andra såg. Den verkade alltid vettigare, mer eftertänksam och rebellisk. När de var sjutton, ja då vann de. Men vad de såg som vinnare såg ingen annan. En vinnare i sin egen världsbild är alltid en vinnare. Hur udda denna än må vara. Och udda är Broder Daniels andranamn.

Vill ni veta vad Broder Daniel betydde, vad de gjorde för skillnad hos sina lyssnare? Då råder jag er att titta på Broder Daniel Forever. Titta på tårarna som rinner nerför kinderna på åskådarna under No time for us och jag lovar att ni kommer beröras, förundras och fundera över vad som mycket väl kan vara det viktigaste svenska bandet sedan Ebba Grön. Kan en avskedskonsert avslutas på ett starkare sätt? Svaret, om ni undrar, är nej.

Till och med gitarrslingan till Steel låter uppgiven, betraktande och ifrågasättande. Bakgrundskören bidrar även den med hopplös men utomstående känsla. Kort sagt, en av de bästa svenska låtarna. Någonsin!

Oh, it’s all made of steel
They make it all out of steel oh, it’s all made of steel
They make it all out of steel
Oh oh no

What you think you can not say
And what you feel you can not show

And what you think you can not say
And what you feel you can not show
No oh no

Oh, why don’t I count
Why don’t I count

Why don’t I count
Why don’t I count
Why oh why

Broder Daniels sista låt

För den som ännu inte hört Broder Daniels sista(?) låt kommer här Hold on to your dreams.

Det hade varit underbart att få lyssna på den i en studioversion. Inspelningen är, som ni säkert märker, inte den bästa och Broder Daniel är ett av få band som är lika bra på skiva som live. Men man kan inte låta bli att bli lite rörd av Henrik Berggrens introduktion.

* * * * *

Tänka sig, Luleå går och vinner i Karlstad. Såg, men hörde inte, matchen och det såg ju riktigt bra ut…i 30 minuter. Det var väl ingen estetisk fest per se men två av tre poäng får ses som mer än godkänt.

Nu låter det ju också…

För de 140 sketna kronor som precis spenderades kommer jag kunna bjuda er på lite välsmakande, och förhoppningsvis tämligen exklusiv, lyssning via bloggen.

Först ut är en av mina bootleg-favoriter den senaste tiden. Outlaw Pete heter favoriten från Bruce Springsteens senaste skiva och när spelningen från San José nådde mina öron växte låten ytterligare några klasser. Det är få bootlegs som lyckas bibehålla någon form av bas-ljud. Ofta rör det sig om en ylande elgitarr och en skrålande publik och någonstans, långt borta i bakgrunden, kan man ana en bastrumma.

Kanske är det Max Weinberg som gett sig fasen på att hjälpa bootleg-skaparna på traven? Kanske är det ett semi-proffs som sköter inspelningen. Vad svaret än må vara så är ljudet riktigt hyggligt. Låten i sig är oklanderlig.

Det är också ett bra tillfälle för er att verkligen lyssna på Bruce och vilken röst mannen besitter. En faktor som allt för ofta hamnar i skymundan när Bossen diskuteras. Trots att vi svenskar trycker upp 16-sidiga bilagor varje gång han är på intågande.

Lyssna och njut

Bruce Springsteen & E-Street Band – Outlaw Pete (San José, 2009-04-01)

Be-bop-a-lula hela jävla dan! – Spotify-låtslista

För den som inte riktigt kan hålla sig från att lyssna på Thåströms Be-bop-a-lula hela jävla dan! kommer här skivan i sin helhet via en Spotify-länk.

Lyssna och njut!