Denna dag avslutas med en av världshistoriens mest underskattade artister, och således även låtar, Nils Lofgrens Big tears fall. Så oerhört vacker!
…och så den absolut finaste, Man on the moon (Nej, inte R.E.M).

Denna dag avslutas med en av världshistoriens mest underskattade artister, och således även låtar, Nils Lofgrens Big tears fall. Så oerhört vacker!
…och så den absolut finaste, Man on the moon (Nej, inte R.E.M).

…och när vi ändå är inne på White Stripes fantastiska Boston-spelning vill jag påminna er om att Hotel Yorba existerar.
Så om ni råkar befinna er på en fest och (på outgrundliga anledningar) hamnar här rekommenderar jag er att klicka på Play-knappen nedan och låta överväxeln ta vid.

Är det bara jag eller har det varit många utnämningar av tidernas bästa gitarr-riff den senaste tiden?
Här kommer i alla fall facit, inspelat på Orpheum Thethre i Boston.

Imorgon, Lördag, spelar Florence Valentin på Scharinska.
Var där eller var fyrkantig.

Ni får inte missa Thåström ikväll på Skavlan (21.00 på SVT1). För den som vill ha lite modern bakgrundsinformation rekommenderar jag Georg Cederskogs eminenta och relevanta intervju med Sveriges ende rockstjärna.
Väljer ni att istället följa Tove och de övriga Idolernas förehavanden i karaoke-branschen, ja då får det stå för er. En som med stor sannolikhet inte kommer titta är Fredrik Strage. Läs hans, minst sagt, hatiska Idol-inlägg HÄR.

Kanske det HÄR har något att göra med att orken är totalt försvunnen…
Fyra komma fucking sju!

Så här i all stress över nationella prov och hemside-analys kan jag meddela att det HÄR är en låt som spelas om och om igen på Historiegränd ikväll.
Jag som hatade den låten…det måste vara åldern. Eller vad säger jag! Mognad heter det!

Lyssna på den nya, hetsiga, ska-poppiga singeln Cousins från Vampire Weekend. Det känns faktiskt som en låt att lägga till på diverse spellistor framöver. Hurra hurra!
Videon hittar ni HÄR.

Rubriken säger väl det mesta…
http://twitter.com/Kulturkonsument

Ladies and gentlemen: Charta 77‘s Fotografi.
Under kvällen har jag grottat ner mig i recensions-referenser och inspiration om vartannat och landade tillslut i min egen tonårstid. En vandring längst den ack så nostalgiska Memory Lane.
Ett stort tack till mina nittitoalsvänner som mer eller mindre tvingade mig att lyssna på punk. Detta trots att jag lyssnade på U2, inte hade säkerhetsnålar i någon skinnjacka och till råga på allt spelade fotboll. Kort sagt, jag var raka motsatsen till en punkare bland punkarna.