Varför ger sig inte fler svenska artister in i den amerikanska traditionen? Ni vet, den där Sinatra/Davis jr/Martins-traditionen. Björn Skifs, av alla människor, har faktiskt förstått grejen. (Rod Stewart-grejen vill säga)
Dagens MySpace-tips går i alla fall till Emilie Dahlst’s Nice work if you can get it. Lyssna, och titta inte (alltför mycket).
Om Joel Alme skulle framföra varje låt från sitt senaste album som han framför den kommande b-singeln Take a better look (för PSL) skulle omdömet bli ett annat. Det är som om en annan känsla förmedlas, som om en naken Joel Alme Streakar på gamla Ullevis gräsmatta under Snart sjunger Poseidon.
Umeå Open har spikat torsdagsschemat. När tänkte jag senast att torsdagsutbudet verkar vara festivalens mest lovande dag? Eller vad sägs om:
Den som vill lyssna till The Knifes nya skiva, Tomorrow, in a year, kan klicka HÄR. Vet inte vad jag ska säga om den…
…jag förstår inte riktigt charmen. Mer konst än musik för mina popkulturella hörselgångar. Det är inte tal om någon ny Heartbeat precis. Men en vacker dag kanske polletten trillar ner.
Det sägs att dygnet har tjugofyra timmar, men frågan är om jag inte lyckades klämma in en tjugofemte idag. Åtminstone känns det så. Helt slut i kropp och knopp.
10:00 – Släntrar in till seminariet om Kultursverige 2009. Kör en gedigen men allt annat än upphetsande redovisning av vad som mycket väl kan vara världens torraste material. Fnöske är rena blötdjuret i jämförelse.
11:30 – Rusar mot Aula Nordica för att lyssna på och ta bilder av Isabella Löwengrip (a.k.a. Blondinbella) under hennes föreläsning. Tar cirka 130 bilder i vad som visar sig vara en belysning modell jobbigare.
12:50 – Bokar in en intervjutid (13.30 i Aula Nordica) via hennes assistent Emelie.
12:55 – Springer, jag upprepar SPRINGER, för att hinna tillbaka till Nedre Redaktionslokalen i humanisthuset. Passar på att göra vinterns största vurpa (hittills) och sträcker en muskel som hittills varit okänd för mig.
13:00 – Flämtar mig igenom ytterligare en redovisning, den här gången om Kulturpropositionen 2009 (Deja vü – javisst). Här inser jag hur oerhört mycket jag svettas och lökringarna börjar så smått tränga igenom, inte bara tröjan utan även koftan.
13:29 – Redovisningen tar äntligen slut och jag kastar mig iväg med telefonen tryckt mot örat för att ringa Assistent-Emelie och försäkra mig om att de inte stuckit. Springer till den grad att jag måste låtit som en pervers flämtare när hon svarade. Lökringarna har vid det här laget nått LP-format. Nya direktiv: Möta upp dem på Corona.
13:31 – Inser att jag för fan inte kan visa mig så här offentligt och tar en minut för att hämta mig. Vart tog konditionen vägen?
13:31:01 – Det slår mig att jag ska göra en intervju och att hon faktiskt besvarade de flesta av mina nedskrivna frågor redan på föreläsningen. Okej, tänk snabbt Anders, vad gör du?
13:31:05 – ”Fuck it – Let’s go bowling.”
13:35 – Slänger iväg den enda egentligt vettiga fråga som finns kvar i blocket…
14:15 – Tar lite bilder och säger adjö.
— Väl hemma följer en paus med dusch och klädbyte som följd —
15:30 – Inser att några av bilderna behöver bearbetning för att över huvud taget fungera. Brusreducerar där det krävs och funderar allvarligt på att ta ett Finax-lån på 30 000 till ett nytt objektiv.
17:00 – Bilderna är klara och några skickas till Assistent-Emelie.
— Pratar med Hanna och gör därefter upp en struktur för artikeln—
18:30 – Slut snus! Iväg till Ica Maxi i en snålblåst som känns som sandpapper mot kinderna.
20:00 – Middag
20:30 – Sammanställer lite av innehållet på diktafonen och skriver inledningen.
21:00 – Påbörjar det här blogginlägget
Intervjun kan ni läsa på Vertex.nu inom kort.
När jag vaknade imorse var jag inställd på att ordna inför seminariet imorgon. Kulturpropositionen samt en essä om ”Den svårfångade frilansaren” skulle omvandlas till en begriplig svada. Sagt och gjort, med rutin kommer man långt. Därefter var planen att ordna inför flytten, läsa in lite kurslitteratur och därefter löka i soffan.
I skrivande stund lusläser jag Blondinbellas blogg och försöker komma på intervjufrågor till henne som känns någorlunda relevanta och förhoppningsvis intressanta. Ska dessutom ta bilder så det blir en rejält hektisk dag imorgon. Dock jäkligt spännande att intervjua sin diametrala motsats. Om det nu blir av vill säga. Det lät nämligen väldigt problemfritt och min skeptiska varningsklocka ringer för full volym.
Så snabbt kan en dag förändras.
En av mina absoluta favoriter, Feist, visar här att hennes nästa skiva är väl värd att väntas på.
Record Club: Skip Spence ”Broken Heart”
Hon har tidigare släppt två skivor, båda värda att lyssnas på om och om igen. Och sedan ett par gånger till för säkerhets skull. Bägge finns på Spotify:
Let it die (lyssna extra noga på titellåten)
The reminder (årets skiva under 2007 enligt Sonic. Jag är nästan beredd att hålla med)
Här kommer fem låtar som ni kan lyssna till under kvällen/efterfesten/bakfyllemorgonen/det pigga uppvaknandet. Om jag inte missminner mig kommer nästan alla tips från den eminenta sajten Eardrums Music. Ett måste om ni vill ha lagliga och bra musiktips dagligen.
Oh Harry – Now that we found love (The O’jays-cover)
The argyle wishlist – All details
Dimblebay & Capper - Beautyful but boring
Funny little dream – I want to tell you
Och sist men inte minst; den mest tuggummiklistrande låten som nått mina öron den senaste tiden. Det är helt omöjligt att få den att lämna ens innandömen.
Wallenberg - Rabbit on the floor
Gör som jag: Dra en filt över er och förbanna ert obefintliga immunförsvar. Medan ni gör det så lyssnar ni till Johnossis What’s the point trettio gånger i rad. Ända sedan P3-guldgalan har den spelats om och om igen till den grad att jag allvarligt börjar ifrågasätta vad meningen med allt är. Men i och med att låten är så jävla bra kommer mening på köpet.
Lyssna via Spotify, MySpace eller köp den HÄR.
Du bläddrar just nu i arkivet på Kulturkonsument för januari, 2010.
