Om ni vill veta vad jag åstadkommit i textväg under de senaste dagarna/veckorna råder jag er att köpa nya numret av Groove eller ladda ned pdf-versionen via hemsidan.
Sen har ni även Musiklandet, som jag visserligen försummat den senaste tiden (shame on me), där det finns några hyggligt nya skivor för den intresserade. Klicka HÄR eller HÄR för att hamna rätt.
Utöver dessa bekanta adresser skriver jag nu även för Vertex, Umeå universitets studenttidning. Där finns färska recensioner av Kents smått fantastiska Röd och Amanda Jenssens fina Happyland. En lite små-lustig detalj angående Kent-recensionen är att rubriken ”Nytt, fräscht och spännande” ackompanjeras av en pressbild från 90-talet. Jag tycker, i min numera överanalyserande sinnesstämning, att det passar fantastiskt bra med tanke på det nya kontra det gamla Kent.
En inte lika lustig detalj är den smått usla Brett Anderson-recensionen jag skickade iväg under en av de mer pressade stunderna i mitt liv. Jag märkte det inte förrän alldeles nyligen, men vad som står i texten till allmän beskådan är ett utkast som inte var vare sig genomarbetat eller redigerat. Jag skickade helt enkelt fel version. För er som roar er med att hitta tempusfel, felaktiga låttitlar och bloggspråk kan gotta er åt eländet HÄR. Dock framgick budskapet: Skivan är fullständigt värdelös.
Lyssna på Amanda Jenssens finaste stund som artist, alla kategorier. Spåret Sing me to sleep är två minuter och sexton sekunders njutning. Tänk om hon kunde göra en Anna Ternheim och släppa ”naked versions”. En nåd att stilla bedja om.
Tack vare den nya, smått fantastiska, Musiklandet-sajten går det betydligt snabbare att publicera texterna. Därför kan ni redan nu läsa recensionen av Bob DylansChristmas in the heart genom att klicka HÄR.
OBS! När ni är inne på den nya snygga sajten bör ni ha i åtanke att den fortfarande har sina tekniska brister. Sidan är igång men finjusteringar pågår kontinuerligt. Därför kan vissa länkar och grafiska detaljer verka lite konstiga. Men bra blir det!
Nu väntar för mig den stora, gigantiska och mastodontartade (trippel tautologi för den språkmedvetne) överföringen av texter från ”gamla” Musiklandet till den nya plattformen. Om allt går enligt planerna bör jag hinna med 20-30st ikväll.
Om ni vill lyssna på bra musik, förhandsboka då Pearl JamsBackspacer. Den bara växer och växer och växer. Om ni undrar varför jag ställer mig så negativt till Takida och deras amerikanska gelikar, lyssna på Backspacer så får ni veta hur rock på tvåtusentalet bör låta.
*****
Är i skrivande stund uppe i 3700 tecken på recensionen av Lars WinnerbäcksTänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen. Förhoppningsvis blir det bra också.
Skrev en recension av Dylan Mania i helgen som nu finns att läsa på Skivkoll. Tyvärr var denna samling Dylan-covers inte mycket att hänga i julgranen, så för en gångs skull vill jag hävda att recensionen faktiskt håller högre kvalitet än skivan i sig.
Och det är banne mig inte ofta det händer. En tråkig skiva är bland det värsta som finns att skriva om, vilket tyvärr brukar skina igenom med jämna mellanrum.
En av de recensioner som varit roligast att skiva på sistone är Madness Libery of Norton Folgate. Madness har alltid funnit någonstans i periferin, ett bra band som jag aldrig skulle ranka bland mina femtio favoritband/artister men som vid varje sporadisk lyssning ger mersmak.
Madness är således ett…konstigt band i min värld. Som ni kan läsa i recensionen kom jag i kontakt med dem redan under mellan- eller om det var början av högstadiet, genom en slump. Efter detta har de dykt upp på alla möjliga och omöjliga platser och jag har hört dem på platser där . Därför kändes det skönt att få ett bokslut på ämnet Madness, att sätta sig ned och lyssna igenom en skiva fem gånger och verkligen värder och omvärdera de åsikter som funnits med sedan dag ett.
Det är en bra skiva. Madness är ett bra band.
Recensionen finns även i pdf-format under Texter-menyn.
Gårdagens indie-inlägg har idag följts upp med en lista på inte mindre än 26 band/artister som jag på ett eller annat sätt kommer uppmärksamma. Det kommer att ta tid det här, men det borde det vara värt.
Ska även lägga upp Crystal Caravan-recensionen i pdf-format under dagen.
I skrivande stund tar jag en paus från färdigställandet av recensionen av Moneybrothers senaste skapelse, Real Control. Vad som jag redan för ett par dagar sedan trodde var en färdig recension var i själva verket helt felaktigt. Min åsikt om skivan revideras konstant och först nu kan jag ge ett omdöme jag tror (och hoppas) blir det slutgiltiga.
Det har faktiskt aldrig hänt förr, d.v.s. att jag skrivit två helt olika recensioner om samma skiva och det är ren tur att jag inte skickade den första versionen. Den var flummig, fylld av sopp-referenser (rubriken löd ”Ju fler kockar desto sämre soppa”…suck) och var, så här i efterhand, helt obegriplig.
Så here goes. Bara knyta ihop säcken och skicka in.
Om ni inte redan fixat en egen Spotify så klicka er vidare till inlägget jag skrev tidigare idag för en en invite. Eller, för att göra livet enklare kan jag lägga upp samma länk igen. Spotify-Invite. Om de är slut så var på er vakt imorgon runt 12 då det kommer nya.
Anledningen är att ni måste klicka här. Det är Glasvegas fyralåtars-EP med akustiskt material, inspelat i vår kungliga hufvudstad. O-baren närmare bestämt.
Jag recenserade Glasvegas skiva när den kom ut och hyllade den liksom alla andra. Det blev dock bara en fyra, något jag idag känner lika gärna skulle kunna vara en klockren femma. Men, och det här är ett stort MEN, jag nämnde i princip alla låtar utom den monstruöst makalösa ”Daddy’s gone”.
Vad tänkte jag på? Vad i helv…
…just det. Måste dra ner på svordomar, både i tal och skrift. Men ”Daddy’s Gone” är uppenbarligen skivans höjdpunkt och i recensionen avfärdade jag den som ett mellanspår, inte ens värt att nämnas. Som om inte det vore nog, i den akustiska versionen växer den ytterligare. Dock den enda av låtarna som faktiskt blir bättre i en akustisk version.
All musik på denna blogg erbjuds i rent upplysande och underhållande syfte. Förhoppningsvis får ni mersmak på musiken och bestämmer er för att köpa låten eller skivan. Jag erbjuder därför endast streamade versioner av musiken.
Om någon berörd part känner att publiceringen av musiken innebär problem eller ett upphovsrättsligt dilemma kan ni kontakta mig på kulturkonsument@gmail.com så tar jag bort låten i fråga omedelbart.
Publicerat av Kulturkonsument 
Publicerat av Kulturkonsument 
Publicerat av Kulturkonsument 
