Tyst som i graven, tyvärr

Jag har drabbats av en liten panikångestattack. Då, som jag nämnde i det tidigare inlägget, min hörsel hamnat i fullständig oblans är lägenheten öde och tyst. Öronen registrerar varje ljud, högt som lågt och förvanskar dessa till oklara, brusiga varianter av sanningen. Sambo-Hanna jobbar och jag försöker roa mig med sådant som inte låter.

Men att läsa går inte heller något vidare. Som föld av denna åkomma har jag en huvudvärk som strålar vid varje försök till koncentration. Det får bli vårdcentralen imorgon för att få reda på vad det här kan vara. Att googla symptomen är, för en hypokondriker, som att knyta en snara. Allt slutar i ett livslångt lidande där, med mycket möda och stort besvär, ett normalt liv kanske kan bli verklighet.

Jag har i alla fall sorterat min skivor, i alfabetisk ordning. Fastnade vid Lundell-sektionen. Det slog mig att jag inte lyssnat till Den vassa eggen sedan jag läste Håkan Lahgers Den vassa eggen – Ulf Lundells kreativa kaos. Dumt nog försöker jag lyssna, fast på väldigt låg volym. Men nej, redan vid spraket innan första spåret inser jag det befängda i beslutet.

Så jag sorterar färdigt, tar en till Ipren och bloggar lite.

Bok

vassa-eggen

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s