Sweet soul music

Sitter och avnjuter en av de kallaste öl som någonsin existerat samtidigt som solen fortfarande värmer. Lyssnar på Solomon Burkes Don’t give up on me. Vilken skiva! Fortfarande! Det är så självklart att den är precis så här bra. Lika bra som den var när den dök upp i min CD-spelare i lägenheten på Durrnäs (för er som inte är så väl bevandrade i Piteås stadsplanering kan jag berätta att det är ett hyreshusområde, sprunget ur miljonprojektet, där ”konstigt” folk bor, a.k.a. alkohol- och drogberoende människor samt en och annan halvfattig varelse). Jag vill minnas att det var en söndag, dagen efter en av de sedvanligt dekadenta ”festerna”, som jag gjorde valet att lyssna på skivan. Ända sedan dess har Solomon varit en stor del av min musikaliska referensram. När det kommer till soul står Solomon i främsta ledet tillsammans med Sam Cooke och Otis Redding.

Men den här ”ingressen” ämnar faktiskt bara leda fram till en specifik låt, kanske en av de femton bästa låtarna någonsin. En låt som till viss del definierar, såväl i text som musik som framförande, varför soulmusiken är så oerhört levande.Låten i fråga är Arthur Conleys Sweet Soul Music. Partiet när han refererar till Otis Reddings Fa-fa-fa-fa-fa (sad song) är så oerhört briljant!

På en Bruce Springsteen-bootleg (A Night for the Vietnam Vets tror jag den heter och är från The River-turnén -81) skjuts just Sweet Soul Music in i en fjorton minuter lång Detroit Medley. Det har hänt både förr och senare att den smugit sig in setlistan, men den har aldrig känts så rätt som den gör vid det här tillfället. Leta upp er närmaste Springsteen-samlare (eller, om ni så vill, välsorterade fildelare) och lyssna til en av de bättre Springsteen-konserterna i mitt tycke.

*****

Min favorit på Don’t give up on me? Fjärde spåret, Flesh and blood. Det är inte en låt, det är utklassning.

*****

Spotify försöker just sälja in lögnen: Don Henley är en legend, köp skivan. Den gubben går inte. Jag har väl öron goddammit! Eagles var ett band med tre låtar och ett snyggt bandnamn, inget mer.

*****

Det är nog bara Solomon Burke som kan få mig att, i en kvävande värme, helt glömma bort en iskall öl. Nu är den inte direkt varm. Pissljummen tror jag är rätta ordet. Nåja, det är ändå de första tre klunkarna som är godast.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s