Ett subjektivt svar på en kommentar

Okej, jag ska, i all min ignorans och hobbit-uppenbarelse, göra mitt bästa för att besvara low’s lilla kommentar. Det ligger så långt bort från den här bloggens inriktning att det tar emot att ägna tid åt detta. Men då kommentarer haglat in (jag har tagit bort de flesta på grund av hatiska formuleringar) gör jag ett undantag. Om ni vill veta bakgrunden så läs följande inlägg först: Countrymusik att skratta åt och Förtydligande om Countrymusik. Så här skriver low angående det andra inlägget:

”…som sedan 1945 inte tagit ett enda utrikespolitiskt beslut som gynnat världsfreden får mig likväl att må illa”

En riktig hobbit-åsikt, skrattretande om den inte vore så
inihelvete typiskt hobbitsvensk dum.

Marshallhjälpen. Luftbron till Berlin. En stående arme i
Europa i ett halvsekel för att ”kulturkonsument” och
sådana som han ska ha rätt och möjlighet att
utrycka sin ignorans. Korea, men det är klart att
”kulturkonsument” föredrar livet i N-Korea framför
det i ett fritt och demokratiskt S-Korea. Tyvärr misslyckade
de i Sydostasien, men 1989 kom med den verkliga
triumfen för amerikansk utrikespolitik.

De har hindrat Pakistan och Indien att gå loss på
varandra med kärnvapen ett otal gånger under
”kulturkonsuments” livstid.

Att de stoppade det anglo-franska försöket att återkolonisera Suez är väl också fel eftersom alla
amerikanska beslut efter 1945 är fel enligt
”kulturkonsument”.

osv. osv.

Men det är ingen ide att argumentera med ignoranter, så slutar slösa bandbredd på alla dessa hobbitsvenskar som
lever sina bekväma liv skyddade av pax americana.

Victor Davis Hanson:

”The great unspoken truth? Somewhere right now, a U.S. ship, an American soldier, a circling F-16 keep the Russians honest, the fear in al Qaeda, the Straits of Hormuz open, the commerce of the Mediterranean safe — unknown, unappreciated to the mass of European utopian citizenry — whose cultural ancestry made us Americans what we are”

Innan jag inleder mitt svar vill jag poängtera att jag INTE utger detta för att vara en absolut sanning. Det är MIN tolkning av historien, som JAG ser den. Jag respekterar dina (eller era, ni kanske är fler som håller med low) åsikter och hoppas att du, efter du läst klart, kan respektera min. För vad du ser som sanning ser jag som en tolkning. Du ser nämligen på världshistorien på ett sätt, jag ser den på ett annat. Där har vi den stora orsaken till varför du och jag aldrig kommer kunna se USA’s historia efter 1945 på samma sätt.

Och innan du trycker ner caps lock och hamrar in ”Kommunistjävel” vill jag bara förtydliga att jag är fullt medveten om de brott som skett i kommunistdiktaturer och att Sovjet, Kina, Kambodja etc. är fullt jämförbara (om inte värre) än Nazitysklands dito. Jag är även fullt övertygad om att kommunism som ideologi inte är förenlig med de demokratiska värderingar som både du och jag vill leva efter. Så, då var det avklarat.

Så när du säger Marshallhjälp säger jag att det delvis innebar Kalla krigets upptrappning, en förlängning av Trumandoktrinen om du så vill. Den officiella tanken med Marshallhjälpen var att ge de drabbade länderna ekonomisk hjälp efter kriget, men vad som skedde var istället att klyftan mellan öst och väst ökade. Mycket på grund av Stalins motvilja att acceptera hjälpen, men också för att USA’s antikommunistiska utrikespolitik blev än mer tydlig. Något som i förlängningen kanske (eller kanske inte) skapade en än mer ansträngd relation blocken emellan. Att skänka/låna pengar till utvalda länder är INTE detsamma som att verka för fred. När motkravet för att få detta bistånd var att få påverka handelspolitiken i respektive land är jag tveksam för att ens kalla det för ”hjälp”, snarare utbyte av tjänster. Det är samma resonemang som användes inför Irak-invasionen. Det låter bra att säga att man hjälper någon utan egen vinning, men hur hjälper man ett land genom att bomba ett land? Är det att ta beslut som verkar FÖR fred?

Hela Trumandoktrinen är en enda lång påtvingad anledning för USA att delta i ”krig mot kommunismen”. Korea och Vietnam är just exempel på denna krigsjagande och vettskrämda politik. Men där handlade det inte längre om att bistå, utan istället slå hårt mot hårt. Militärt våld som det så vackert kallas. Är det här att verka för fred? Är du helt säker på att Vietnam mår bättre idag än om USA inte skickat trupper? Återigen: kanske, kanske inte. Att döma av ditt inlägg så ser du detta med militära ingripanden som att verka för fred, ett resonemang jag personligen aldrig kommer köpa. Jag återkommer till denna skillnad oss emellan.

Vad gäller Suezkrisen håller jag faktiskt med dig. Det var faktiskt ett beslut, och ett agerande, som förhindrade något väldigt obehagligt. Det visar kanske också h.u.r. USA kan agera när de verkligen vill. Att vara världens största militära makt behöver inte innebära ett aktivt deltagande i själva stridigheterna.

Luftbron. Fråga dig varför den behövdes till att börja med. Och tänk lite längre än standardsvaret: ”För att Stalin blockerade införsel av varor.” Det krävs två för att dansa.

Allt detta här ska givetvis ställas mot att det fanns ett hot från öst. Stalin, Chrusjtjov och de övriga Sovjetledarna erbjöd inte precis ett fredligare alternativ. Snarare tvärtom. Men där du säger ”slå hårt mot hårt” frågar jag mig ”fanns det inte ett bättre, icke-militärt alternativ?”.

Det var kanske klumpigt av mig att skriva att INGA amerikanska beslut fattats i fredens tecken. Det är klart att vettiga beslut fattats, men i min världsbild överskuggas dessa av de monstruösa beslut som tagits i våldets tecken.

Jag förstår hur du tänker i den här USA-frågan och jag förstår att du reagerade på mitt inlägg. Jag vet att utifrån dina politiska och ideologiska uppfattningar så gör USA rätt under åren 1945 och framåt. Det har jag all respekt för, tro inget annat. Men jag, personligen, kan ändå inte hålla med då jag vill tro att de flesta konflikter hade kunnat lösas på ett betydligt fredligare sätt. Kanske har jag rätt, kanske har jag fel. Vem vet? Det jag vet, med hundraprocentig säkerhet, är att genom USA’s korta historia finns en röd tråd av storebrorskomplex, där våld och aggression mot svagare motståndare, såväl utrikespolitiskt som mot den inhemska befolkningen, kommer åter och åter igen. Återigen, du ser troligtvis inte samma sak och kan hävda med lika stor säkerhet att det INTE är så.

Vad jag däremot INTE förstår med ditt inlägg, är hur du med såväl förolämpningar och påhopp tar dig friheten att hävda att dina åsikter väger tyngre än mina. För det är bara åsikter du kommer med, inga absoluta sanningar. Anser du dig veta något som ingen mänsklig varelse över huvud taget kan veta, nämligen hur världen utan USA hade sett ut? Varje orsak till konflikt, såväl ett bråk på skolgården som Kalla kriget, är en tolkningsfråga som var och en av oss utifrån vår egen världsbild bildar oss en uppfattning om. Om du verkligen menar vad du skriver till ett hundra procent, och inte skrev det i någon form av raseri; vad är då den där åsiktsfriheten som ditt älskade USA stridit för egentligen värd? Är allas åsikter lika värda så länge de är dina åsikter?

Jag förstår inte riktigt varför det här är en så öm punkt för så många. Vad gör det om hundra år om jag ogillar USA’s utrikespolitik? Vad gör det egentligen om jag ogillar viss countrymusik eller anser att en specifik låttext är skrattretande usel eller att den amerikanska konservativa livsstilen är bakåtsträvande? Det är inte så att jag håller ett tal på G8-mötet och hetsar världen mot USA. Ni får gärna tycka att tamejfan allt jag tycker om är skrattretande, det är en åsikt ni är berättigade till. Undvik bara neandertalskommentarerna så långt det är möjligt. Kan ni uttrycka er sakligt i god ton så gör det gärna, om inte så avstå då hellre. Tips: Min favorittextförfattare är Bob Dylan så ni kan förlöjliga honom i era bloggar. Ge mid adressen och jag lovar att läsa och respektera er åsikt och vad ni än skriver lovar jag att inte försöka förlöjliga er i kommentatorsfältet.

Jag hävdade en åsikt, en åsikt jag står för till ett hundra procent. Jag tycker inte heller om kvinnosynen i Afghanistan, Rysslands agerande i Tjetjenien, Irans valprocedur, Nordkoreas provsprängningar av atomvapen, Sveriges agerande under andra världskriget samt Apotekets dåliga öppettider. Där har ni ett urval av sådant jag inte tycker om.

Frågor på det?

Eftersom du avslutade din kommentar med ett mycket talande inlägg vill jag givetvis inte vara sämre. Citatet är signerat Dixie Chicks, passande nog.

”Just so you know, we’re on the good side with y’all. We do not want this war, this violence, and we’re ashamed that the President of the United States is from Texas!”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s