Arkiv för januari, 2010

Feist sjunger igen!

En av mina absoluta favoriter, Feist, visar här att hennes nästa skiva är väl värd att väntas på.

Record Club: Skip Spence ”Broken Heart”

Hon har tidigare släppt två skivor, båda värda att lyssnas på om och om igen. Och sedan ett par gånger till för säkerhets skull. Bägge finns på Spotify:

Let it die (lyssna extra noga på titellåten)

The reminder (årets skiva under 2007 enligt Sonic. Jag är nästan beredd att hålla med)

Annonser

Mp3-tips v.2-3

Här kommer fem låtar som ni kan lyssna till under kvällen/efterfesten/bakfyllemorgonen/det pigga uppvaknandet. Om jag inte missminner mig kommer nästan alla tips från den eminenta sajten Eardrums Music. Ett måste om ni vill ha lagliga och bra musiktips dagligen.

Oh HarryNow that we found love (The O’jays-cover)

The argyle wishlistAll details

Dimblebay & Capper – Beautyful but boring


Funny little dreamI want to tell you

Och sist men inte minst; den mest tuggummiklistrande låten som nått mina öron den senaste tiden. Det är helt omöjligt att få den att lämna ens innandömen.

Wallenberg Rabbit on the floor


What’s the point är själva poängen

Gör som jag: Dra en filt över er och förbanna ert obefintliga immunförsvar. Medan ni gör det så lyssnar ni till Johnossis What’s the point trettio gånger i rad. Ända sedan P3-guldgalan har den spelats om och om igen till den grad att jag allvarligt börjar ifrågasätta vad meningen med allt är. Men i och med att låten är så jävla bra kommer mening på köpet.

Lyssna via Spotify, MySpace eller köp den HÄR.


Här var det förkylt…

Attans vilken förkylning som sköljt över mig idag. Snörvel och ömmande bihålor är inget jag gått och längtat efter den senaste tiden.

Sitter och korrekturläser min recension av Joel Almes ”Waiting for the bells”. Är nog lite besviken på skivan när allt kommer omkring.

Vill ni veta vad jag haft för mig på sista tiden så kan ni läsa följande:

Andreas GregaEn sak i taget

HästpojkenFrån där jag ropar

Daniel GilbertNew African Sports, Soul, Café, Club no #1

The Crystal Caravan (Live på Scharinska)


Vinn en eviget med Rina Ramsby

Det här är kanske inte mycket till tävling, men då jag sållar i min skivsamling tänkte jag hoppa på tävlings-tåget och se till att dubblett-skivor hamnar i andra händer än mina.

Reglerna är enkla: Vem står bakom citatet nedan? Första rätta svaret får ett exemplar av The world …according to Brent Hunter vs. Nina Ramsby (Recension finns i bl.a Sonic HÄR). Så, för att upprepa frågan: Vem har skrivit detta? (Ledtråd: Svensk artist)

”Försegla dina drömmar. Pratar du ut om dom blir dom lätt till förväntningar och dom växer till berg och du går runt dom och du får söka en ny dröm. Idéer och drömmar kommer i hemlighet, en affär mellan dej och dom, men tjallar du så dör dom.”

Personen med det första rätta svaret, om det så sker efter en dag eller fyra år, får skivan hemskickad. Om ni anger e-post-adress i er kommentar vill säga.


Att hinna ikapp sig själv

För ett par månader sedan kraschade mitt nervsystem med full kraft. En i mångt och mycket jobbig höst ledde till en konstant tidspress som medförde att allt, och jag menar verkligen allt, blev en halvdan sörja där den kvantitativa mängden fick gå före kvalitet.

Tre bra beslut senare har jag äntligen kommit ikapp mig själv. Det känns kul att skriva igen och förhoppningsvis kommer det att märkas såväl här som i de texter som publiceras med jämna mellanrum. Under de kommande dagarna ska textarkivet uppdateras så ni får bedöma själva.

Nöjd är jag i alla fall och banne mig om jag inte börjar bli vuxen på köpet.


Ut med nya, in med det nya

Det har blivit många musiktips via Spotify och ett namedroppande av etablerade artistnamn under den senaste tiden. Lite tråkigt om jag får säga det själv.

Under veckan har jag därför samlat ihop lite MySpace-artister samt ett par demo-guldkorn från mailboxen till vad som är tänkt att bli en liten sammanställning av den senaste tidens bästa och/eller intressantaste musik. Nyckelord: Oetablerade.

Förhoppningsvis kommer det i helgen, liksom lite annat nytt.