– Ska vi verkligen köpa glass nu igen?
– Egentligen inte. Fast när jag tänker efter kanske vi skulle behöva matlådor?
– Lika bra att köpa två.
En alltför vanlig dialog i det sötsugna hushållet Samuelsson/Grönberg.
Senaste
I…am…not Sparta!
Men vem är jag i så fall?
Anders heter jag. Född 1980. Känner mig stundom omogen, stundom gammal och aldrig något däremellan. Född och uppvuxen i Norrfjärden. Lämnade Norrbotten för Västerbotten 2003 för att plugga till lärare. Fixade en lärarexamen 2008. Efter ett års meningslöst vikarierande infann sig uppenbarelsen om att det är bäst att tillbringa ens vuxna år till att istället göra något man verkligen vill göra, och faktiskt är bra på.
I skrivande stund är jag färdigutbildad Kulturjournalist. Sällan har ett vägval i livet känts så klockrent.
Träffade Hanna för åtta år sedan. Från Sambo i fyra år till särbo i två och ett halvt och nu sambo igen.
Lever, på ett nästan ohälsosamt sätt, för popkultur i allmänhet och musik i synnerhet. Lyssnar alltid, skriver ofta. Älskar Hanna och Bob Dylan (utan inbördes ordning), hatar krig och särskrivningar. Tycker om att fotografera, ogillar att bli fotograferad. Fyller ut min lediga tid med att göra den icke-ledig i form av frilansande, krönikor- och musikrecensioner.
Well, det där är nog grunderna i det komplexa recept som förhoppningsvis slutar gott.
That’s all for now folks!
Delresultat av dagens experimenterande med en ledsen tulpan.
Back in buisness
Ja då var det dags att kicka igång den här bloggen igen. Sedan senaste har bland annat följande hänt:
- Blivit färdigutbildad kulturjournalist
- Jobbat en sommar på Norran som kultur- och nöjesredaktör
- Börjat jobba på som reporter och fotograf på Vertex
- Fotograferandet har tagit en allt större plats och är idag en regelrätt bisyssla
- Fått igång frilansandet
- Blivit sambo med Hanna igen efter drygt två år som särbos
- Recenserat en sjuhelvetes massa skivor och konserter
- Snart färdigställt min hemsida
- Börjat fundera över hur en Topp 50-lista över världens bästa låtar skulle kunna se ut
- Gett upp alla förhoppningar om att en Topp 50-lista över världens bästa låtar skulle kunna bli verklighet
…och mycket, mycket mer. Men that’s all for now folks.
Kent på Pdol -10. Fortfarande högt upp på listan.
Tillfälligt avbrott
Återuppstår när tid finns.
Ett första intryck av Tove Styrke
Igår blev det en kort och intensiv visit på Scharinska där Tove Styrke uppträdde. Recension och bilder finns här.
Britpop-kampen går vidare
I kölvattnet efter Niclas Gustafssons tänkvärda krönika har dagen ägnats åt nittiotalets musikarv. Henrik Schyfferts fantastiska försvarstal till nittiotalet i all ära; nittiotalets fröjdefulla klimax är den smått bisarra kampen mellan Blur och Oasis.
Två band som gjorde smått hatiska utspel via media, låtar som påverkade miljoner, frontfigurer som dejtade the hottest of the hottest och en nostalgisk engelsk presskår som gjorde sitt bästa för att promota den engelska brit-popen som världsledande.
I mitt tycke fanns det aldrig någon kvalitativ kamp mellan de båda. Blur är, och förblir, tre klasser bättre än Oasis. Suede och Pulp blandade sig visserligen i den perifera striden men dock utan att skapa ett enda gediget album.
Så frågan vi alla bör ställa oss är: Vilket brittiskt nittiotalsband förtjänar guldmedaljen?
Lyssna på ett urval via Spotify och lägg er röst.
Martin Ekman vs. Kicki Danielsson 10-0
Det är inget bra tecken när man blir påmind om sin egen blogg av kurskamrater.
Men när jag ändå är inne för att kontrollera att den fortfarande existerar vill jag dela med mig av ett pressutskick jag fick tidigare under dagen. Den icke-ironiska generationen behöver inte läsa längre och den humorlöse gör bäst i att avbryta läsningen här och nu. Det här är nämligen ett välkommet och uppfriskande inslag i min tämligen fakta-baserade inkorg. Pressmeddelanden som alla säger att det här och det där bandet är det bästa som hänt världen sedan…solen(?) och där resultatet är minst sagt skralt. Ja, dessa dominerar min överfulla inkorg.
Läs därför Martin Ekmans (MySpace) retoriskt skickliga svar på Kicki Danielssons snyftvals om att P4 valde bort hennes ”comeback” (för att sedermera ändra sig).
P4 vägrar spela Martin Ekmans nya låt
Den nya låten Psykolog med Martin Ekman skulle bli hans stora genombrott – men han ratas av P4 som vägrar spela låten.
Artisten har tagit det hela hårt och sitter nu inlåst ensam och gråter i studion på grund av det inträffade.
– Jag är ledsen, sårad och förbannad Jag fattar det inte. Är det mobbning på gång? säger stjärnan.
”Psykolog” är den första nya Martin-låten på 7 månader. En menad nytändning i karriären för den folkkära sångaren – men breaket har kommit av sig. Rikstäckande P4 nobbarlåten och har enligt egen uppgift inte spelat den en enda gång. Radiotystnaden är i det närmsta total.
Efter Martins marsvins nyliga död ställdes den planerade turnén in. SR:s bojkott har nu lett till att Martin Ekman har isolerat sig hemma – oerhört ledsen och nedstämd.
– Jag fattar det inte. Är det någon mobbning på gång? Jag får brev, samtal och mejl av mina fans som frågar när de får höra min nya sång, säger sångaren.
”Det är maktmissbruk”
Han fortsätter berätta:
– Det är maktmissbruk anser jag. Väldigt dålig stil. Jag trodde att P4 var public service och skulle täcka upp det mesta i Sverige.
Det har gått så långt att Martin Ekman har svårt att möta sina fans öga mot öga.
– Jag skäms inför mina fans. Vad ska jag säga dem?
Ville gärna framföra gammal hitlåt
Dessutom.
– Gunilla Nilars på SVT har inte ringt och frågat om jag vill vara med på ”Allsång på Skansen” i sommar. Jag skulle bli jätteglad, och jag skulle gärna sjunga ”Bra vibrationer”! En låt från 1985. Även om det vore pinsamt. Alla andra artister som är med får sjunga sina nya låtar, det skulle jag också helst vilja säger Martin Ekman.
Tydligen är det så att man måste vara en före detta dansbandssångerska för att få plats på P4:s spellistor då de den här veckan adderade Kicki Danielsson och Wisex. Martins skivbolag ska försöka ha möte med P4 imorgon och fråga varför denna mobbing pågår.
Skivbolagsdirektören Peter Åstedt reagerar hårt på att Martin Ekman inte spelas i P4:
– Det är självklart att Martin ska spelas. Men det förvånar mig inte att de inte gör det. Det är några som styr P4 med järnhand och de har gjort kanalen till en dansbandskanal. Se bara den här veckan adderingar Kicki Danielsson och Wisex. Ungarna skrattar ju åt kanalens musik! Det är för bedrövligt med den här likriktningen. Tyvärr kanske vi får skicka Martin till en Psykolog precis som i låten.
Ja är det inte fantastiskt så säg…
Att Själsfrände (soft live-version) är skönare än att bli kliad på ryggen precis innan man ska somna gör inte saken sämre.
Bortglömd soul á la Springsteen
Det är ingen hemlighet att jag varit inaktiv den senaste tiden. (Kolla Rockfoto för mina eskapader den senaste tiden) Men istället för att ursäkta mig kommer jag istället ge er en av världens, idag levande, soulsångare i egen hög person. Skit i Born to run, Born in the USA, Thunder road och allt vad klassikerna heter. Det här är så mycket större. Det är soul av bredbensrockens urfader och vad som mycket väl kan vara en av tidernas bästa bootlegs (Acoustic tales – Live at Swinging Pig)
Lyssna på andra versen.Det är det bästa som bjudits er på år och åter år…
”Im stranded in the jungle
Taking all the heat they was giving
The night is dark but the sidewalks bright
And lined with the light of the living”
Vilken röst..
Det må vara recensentrock, publikfrieri och fan och hans moster. Men lyssna på rösten. Varför gör inte mannen, myten och legenden en cover-skiva idaG. Eller förresten, svara inte, alla vet varför.
Lyssna igen. Och låt er förföras…
Kulturkonsument - Fulkultur i lyxförpackning 