Amerikansk musik at its best
Varför ger sig inte fler svenska artister in i den amerikanska traditionen? Ni vet, den där Sinatra/Davis jr/Martins-traditionen. Björn Skifs, av alla människor, har faktiskt förstått grejen. (Rod Stewart-grejen vill säga)
Dagens MySpace-tips går i alla fall till Emilie Dahlst’s Nice work if you can get it. Lyssna, och titta inte (alltför mycket).
Joel Alme visar sig från sin bästa sida
Om Joel Alme skulle framföra varje låt från sitt senaste album som han framför den kommande b-singeln Take a better look (för PSL) skulle omdömet bli ett annat. Det är som om en annan känsla förmedlas, som om en naken Joel Alme Streakar på gamla Ullevis gräsmatta under Snart sjunger Poseidon.
En ovanligt lovande torsdag i Umeå
Umeå Open har spikat torsdagsschemat. När tänkte jag senast att torsdagsutbudet verkar vara festivalens mest lovande dag? Eller vad sägs om:
Lyssna på The Knife’s nya skiva
Den som vill lyssna till The Knifes nya skiva, Tomorrow, in a year, kan klicka HÄR. Vet inte vad jag ska säga om den…
…jag förstår inte riktigt charmen. Mer konst än musik för mina popkulturella hörselgångar. Det är inte tal om någon ny Heartbeat precis. Men en vacker dag kanske polletten trillar ner.
”Fuck it – Let’s go bowling”
Det sägs att dygnet har tjugofyra timmar, men frågan är om jag inte lyckades klämma in en tjugofemte idag. Åtminstone känns det så. Helt slut i kropp och knopp.
10:00 – Släntrar in till seminariet om Kultursverige 2009. Kör en gedigen men allt annat än upphetsande redovisning av vad som mycket väl kan vara världens torraste material. Fnöske är rena blötdjuret i jämförelse.
11:30 – Rusar mot Aula Nordica för att lyssna på och ta bilder av Isabella Löwengrip (a.k.a. Blondinbella) under hennes föreläsning. Tar cirka 130 bilder i vad som visar sig vara en belysning modell jobbigare.
12:50 – Bokar in en intervjutid (13.30 i Aula Nordica) via hennes assistent Emelie.
12:55 – Springer, jag upprepar SPRINGER, för att hinna tillbaka till Nedre Redaktionslokalen i humanisthuset. Passar på att göra vinterns största vurpa (hittills) och sträcker en muskel som hittills varit okänd för mig.
13:00 – Flämtar mig igenom ytterligare en redovisning, den här gången om Kulturpropositionen 2009 (Deja vü – javisst). Här inser jag hur oerhört mycket jag svettas och lökringarna börjar så smått tränga igenom, inte bara tröjan utan även koftan.
13:29 – Redovisningen tar äntligen slut och jag kastar mig iväg med telefonen tryckt mot örat för att ringa Assistent-Emelie och försäkra mig om att de inte stuckit. Springer till den grad att jag måste låtit som en pervers flämtare när hon svarade. Lökringarna har vid det här laget nått LP-format. Nya direktiv: Möta upp dem på Corona.
13:31 – Inser att jag för fan inte kan visa mig så här offentligt och tar en minut för att hämta mig. Vart tog konditionen vägen?
13:31:01 – Det slår mig att jag ska göra en intervju och att hon faktiskt besvarade de flesta av mina nedskrivna frågor redan på föreläsningen. Okej, tänk snabbt Anders, vad gör du?
13:31:05 – ”Fuck it – Let’s go bowling.”
13:35 – Slänger iväg den enda egentligt vettiga fråga som finns kvar i blocket…
14:15 – Tar lite bilder och säger adjö.
— Väl hemma följer en paus med dusch och klädbyte som följd —
15:30 – Inser att några av bilderna behöver bearbetning för att över huvud taget fungera. Brusreducerar där det krävs och funderar allvarligt på att ta ett Finax-lån på 30 000 till ett nytt objektiv.
17:00 – Bilderna är klara och några skickas till Assistent-Emelie.
— Pratar med Hanna och gör därefter upp en struktur för artikeln—
18:30 – Slut snus! Iväg till Ica Maxi i en snålblåst som känns som sandpapper mot kinderna.
20:00 – Middag
20:30 – Sammanställer lite av innehållet på diktafonen och skriver inledningen.
21:00 – Påbörjar det här blogginlägget
Intervjun kan ni läsa på Vertex.nu inom kort.
En dag med en oväntad twist
När jag vaknade imorse var jag inställd på att ordna inför seminariet imorgon. Kulturpropositionen samt en essä om ”Den svårfångade frilansaren” skulle omvandlas till en begriplig svada. Sagt och gjort, med rutin kommer man långt. Därefter var planen att ordna inför flytten, läsa in lite kurslitteratur och därefter löka i soffan.
I skrivande stund lusläser jag Blondinbellas blogg och försöker komma på intervjufrågor till henne som känns någorlunda relevanta och förhoppningsvis intressanta. Ska dessutom ta bilder så det blir en rejält hektisk dag imorgon. Dock jäkligt spännande att intervjua sin diametrala motsats. Om det nu blir av vill säga. Det lät nämligen väldigt problemfritt och min skeptiska varningsklocka ringer för full volym.
Så snabbt kan en dag förändras.
Feist sjunger igen!
En av mina absoluta favoriter, Feist, visar här att hennes nästa skiva är väl värd att väntas på.
Record Club: Skip Spence ”Broken Heart”
Hon har tidigare släppt två skivor, båda värda att lyssnas på om och om igen. Och sedan ett par gånger till för säkerhets skull. Bägge finns på Spotify:
Let it die (lyssna extra noga på titellåten)
The reminder (årets skiva under 2007 enligt Sonic. Jag är nästan beredd att hålla med)
Mp3-tips v.2-3
Här kommer fem låtar som ni kan lyssna till under kvällen/efterfesten/bakfyllemorgonen/det pigga uppvaknandet. Om jag inte missminner mig kommer nästan alla tips från den eminenta sajten Eardrums Music. Ett måste om ni vill ha lagliga och bra musiktips dagligen.
Oh Harry – Now that we found love (The O’jays-cover)
The argyle wishlist – All details
Dimblebay & Capper – Beautyful but boring
Funny little dream – I want to tell you
Och sist men inte minst; den mest tuggummiklistrande låten som nått mina öron den senaste tiden. Det är helt omöjligt att få den att lämna ens innandömen.
Wallenberg – Rabbit on the floor
What’s the point är själva poängen
Gör som jag: Dra en filt över er och förbanna ert obefintliga immunförsvar. Medan ni gör det så lyssnar ni till Johnossis What’s the point trettio gånger i rad. Ända sedan P3-guldgalan har den spelats om och om igen till den grad att jag allvarligt börjar ifrågasätta vad meningen med allt är. Men i och med att låten är så jävla bra kommer mening på köpet.
Lyssna via Spotify, MySpace eller köp den HÄR.
Här var det förkylt…
Attans vilken förkylning som sköljt över mig idag. Snörvel och ömmande bihålor är inget jag gått och längtat efter den senaste tiden.
Sitter och korrekturläser min recension av Joel Almes ”Waiting for the bells”. Är nog lite besviken på skivan när allt kommer omkring.
Vill ni veta vad jag haft för mig på sista tiden så kan ni läsa följande:
Andreas Grega – En sak i taget
Hästpojken – Från där jag ropar
Vinn en eviget med Rina Ramsby
Det här är kanske inte mycket till tävling, men då jag sållar i min skivsamling tänkte jag hoppa på tävlings-tåget och se till att dubblett-skivor hamnar i andra händer än mina.
Reglerna är enkla: Vem står bakom citatet nedan? Första rätta svaret får ett exemplar av The world …according to Brent Hunter vs. Nina Ramsby (Recension finns i bl.a Sonic HÄR). Så, för att upprepa frågan: Vem har skrivit detta? (Ledtråd: Svensk artist)
”Försegla dina drömmar. Pratar du ut om dom blir dom lätt till förväntningar och dom växer till berg och du går runt dom och du får söka en ny dröm. Idéer och drömmar kommer i hemlighet, en affär mellan dej och dom, men tjallar du så dör dom.”
Personen med det första rätta svaret, om det så sker efter en dag eller fyra år, får skivan hemskickad. Om ni anger e-post-adress i er kommentar vill säga.
Att hinna ikapp sig själv
För ett par månader sedan kraschade mitt nervsystem med full kraft. En i mångt och mycket jobbig höst ledde till en konstant tidspress som medförde att allt, och jag menar verkligen allt, blev en halvdan sörja där den kvantitativa mängden fick gå före kvalitet.
Tre bra beslut senare har jag äntligen kommit ikapp mig själv. Det känns kul att skriva igen och förhoppningsvis kommer det att märkas såväl här som i de texter som publiceras med jämna mellanrum. Under de kommande dagarna ska textarkivet uppdateras så ni får bedöma själva.
Nöjd är jag i alla fall och banne mig om jag inte börjar bli vuxen på köpet.
Ut med nya, in med det nya
Det har blivit många musiktips via Spotify och ett namedroppande av etablerade artistnamn under den senaste tiden. Lite tråkigt om jag får säga det själv.
Under veckan har jag därför samlat ihop lite MySpace-artister samt ett par demo-guldkorn från mailboxen till vad som är tänkt att bli en liten sammanställning av den senaste tidens bästa och/eller intressantaste musik. Nyckelord: Oetablerade.
Förhoppningsvis kommer det i helgen, liksom lite annat nytt.
P3 Guld – I backspegeln
Kikade på P3-Guldgalan igår och kom fram till ett par saker.
- Jag börjar bli lite trött på Karin Dreijers utstyrslar.
- Johnossi var lika grymma som förväntat. Längtan efter kommande skivan växer sig bara starkare.
- Ralf Gyllenhammar börjar bli något av en parodi på sig själv.
- Äntligen fick Deportees ett pris.
- Lars Winnerbäck må kamma hem alltför många priser, men hans fans måste samtidigt vara de hängivnaste. Något att respektera i besvikelsen över att inte Jenny Wilson kammade hem Guldmicken.
- Ett pris för ”Bästa textförfattare” borde införas till nästa år. Radiomediet saknar det visuella och i en sådan kontext är texten ännu mer framträdande. En hyllning till de som faktiskt lyckas förmedla något genom etern.
- Robyn är det största vi har i Sverige just nu. Jag var lite tveksam innan men det känns så något stort när hon dyker upp i rutan. ”Heja Sverige” liksom.
- Kunde inte lyssnarna åtminstone gett Thåström och El Perro del Mar en endaste liten sketen nominering? Kanske inte den musik som spelas omochomochomigen på P3. Men ändå!
Här är vinnarna från gårdagens prisutdelning:
Årets artist: Lars Winnerbäck – ”Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen”
Guldmicken, till årets bästa liveakt: Lars Winnerbäck
Årets grupp: Kent – ”Röd”
Årets nykomling: Erik Hassle
Årets låt: ”Dance with somebody” med Mando Diao
Årets dans: Fever Ray – ”Fever Ray”
Årets hiphop/soul: Stor – ”Nya skolans ledare”
Årets pop: Deportees – “Under the pavement, the beach”
Årets rock/metal: Switch Opens – “Switch Opens”
P3-Guld
P3-Guld ikväll. Här kommer mina röster. Får väl se senare ikväll hur väl detta stämmer överens med svenska popfolket.
Årets grupp
Fibes, Oh Fibes – 1987
Ingenting – Tomhet, idel tomhet
Kent – Röd
Mando Diao – Give me fire
Takida – The darker instinct
Årets artist
Amanda Jenssen – Happyland
Jonathan Johansson – En hand i himlen
Lars Winnerbäck – Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen
Markus Krunegård – Prinsen av peking
Miss Li – Dancing the whole way home
Årets nykomling
Erik Hassle
Fever Ray
Lorentz & M. Sakarias
Maskinen
Miike Snow
Årets låt
Agnes – Release me
Erik Hassle – Hurtful
Mando Diao – Dance with somebody
Markus Krunegård – Hela livet var ett disco
Promoe – Svennebanan
Guldmicken
Jenny Wilson
Lars Winnerbäck
Miss Li
Promoe
Takida
Årets dans
Adam Beyer – Samlad produktion
Axwell – Samlad produktion
Dada Life – Just do the dada
Fever Ray – Fever Ray
Samuel L Session – The man with the case
Årets hiphop/soul
Lorentz & M. Sakarias – Vi mot världen
Mohammed Ali – Processen
Näääk – Näääk vem?
Promoe – Kråksången
Stor – Nya Skolans Ledare
Årets pop
Deportees – Under the pavement – the beach
Fever Ray – Fever Ray
Fontän – Winterwhila
Miike Snow – Miike Snow
Taken By Trees – East of Eden
Årets rock/metal (Ingen aning)
Abramis Brama – Smakar söndag
Babian – Fullproppad, listtoppad, livrädd & uppstoppad
Gösta Berlings Saga – Detta har hänt
Satan Takes a Holiday – Satan takes a holiday
Switch Opens – Switch Opens
Ett paket lastat med Gonzo
Idag kom så det efterlängtade paketet. 1240 sidor med samlade Hunter S Thompson-texter. Priset? 128kr, vilket borde innebära att ni i detta nu klickar er in på valfri nätbokhandel och lägger ett exemplar i varukorgen.
Men innan jag öppnar denna tegelsten ska jag lägga sista handen vid Andreas Grega-texten. Riktigt skön skiva.
Dagen är i planeringsstadiet
Dagens två huvudmål:
- Fixa lite böcker, kopior och DN:s Kulturdel inför eftermiddagens föreläsning.
- Skriva färdigt Andreas Grega-recensionen.
* * * * *
Sedan igår finns en liten text om The Crystal Caravan-spelningen. Klicka HÄR.
Värme…
Nyss hemkommen från The Crystal Caravans spelning. Recension är klar och kommer finnas på Rockfoto imorgon.
Säga vad man vill om Scharinskas luftkonditionering, spela musik kan de i alla fall.
Grammisgalans vinnare 2010
I ett tidigare inlägg gissade jag årets grammisvinnare. Nu finns facit och det var väl inte så oerhört dåligt tippat ändå?
Vilken filmscen berör er mest?
Det finns ett avsnitt av 2½ men där Alan får en panikattack över att det inte finns tid att läsa de klassiker som finns i bokhandeln (om jag minns rätt ät det Dostojevskij som får exemplifiera den klassiska litteraturen).
Jag kan ibland känna samma sak om popmusiken. Det finns inte en chans att hinna lyssna på all fantastisk musik som finns, och som kommer varje dag. Kanske är det därför jag anser att Philip Seymour Hoffmans brandtal i slutet av The boat that rocked slår allt. Se filmen, då jag inte hittar den på YouTube. Om inte, lyssna på soundtracket! Ett måste för varje levande och livsbejakande människa som vill veta vad känslor är och vad musik kan göra med en människa.
I väntan på detta kan ni nedan se den finaste scen som spelats in på länge. Ja, kanske den mest rörande sedan…ja sedan urminnes tider. Det är en scen från Almost Famous, Cameron Crowes mästerverk. Jag vet inte vad ni anser vara den mest rörande scenen i filmhistorien men det här är nog min favorit. Kanske att Johnny Depps replik ”She’s in Neverland now” i Finding Neverland eller Tom Hanks hulkande ”He’s so smart Jenny” i Forrest Gump var snäppet värre. Men bara kanske.
Imorgon på Scharinska – Obligatorisk närvaro
Härmed är ni alla inbjudna till Scharinska imorgon då ”RG” och kompani intar Scharinskas scen kl.23.00. Denna inbjudan innebär inte att ni slipper betala, men det innebär att om ni ser mig i vimlet efter spelningen så är ni därmed tvingade att bjuda mig på en öl. Inte mycket till inbjudan, snarare ett ekonomiskt åtagande, men jag hoppas att ni förstår ironin och tar fasta på att ett av Sveriges bästa renodlade rockband uppträder för den sketna summan av åttio spänn. Be there – or be…musically retarded.
Tvättäkta tung-gung
Nog svänger det alltid. The Tielman Brothers – Rollin’ Rock. Titta, lyssna och njut.
Kulturkonsument - Fulkultur i lyxförpackning 