En vacker avslutning på kvällen
Denna dag avslutas med en av världshistoriens mest underskattade artister, och således även låtar, Nils Lofgrens Big tears fall. Så oerhört vacker!
…och så den absolut finaste, Man on the moon (Nej, inte R.E.M).
Party….?
…och när vi ändå är inne på White Stripes fantastiska Boston-spelning vill jag påminna er om att Hotel Yorba existerar.
Så om ni råkar befinna er på en fest och (på outgrundliga anledningar) hamnar här rekommenderar jag er att klicka på Play-knappen nedan och låta överväxeln ta vid.
Ett riff som heter duga…
Är det bara jag eller har det varit många utnämningar av tidernas bästa gitarr-riff den senaste tiden?
Här kommer i alla fall facit, inspelat på Orpheum Thethre i Boston.
Florence Valentin
Imorgon, Lördag, spelar Florence Valentin på Scharinska.
Var där eller var fyrkantig.
Thåström vs. Idol
Ni får inte missa Thåström ikväll på Skavlan (21.00 på SVT1). För den som vill ha lite modern bakgrundsinformation rekommenderar jag Georg Cederskogs eminenta och relevanta intervju med Sveriges ende rockstjärna.
Väljer ni att istället följa Tove och de övriga Idolernas förehavanden i karaoke-branschen, ja då får det stå för er. En som med stor sannolikhet inte kommer titta är Fredrik Strage. Läs hans, minst sagt, hatiska Idol-inlägg HÄR.
Vart tog ljuset vägen?
Kanske det HÄR har något att göra med att orken är totalt försvunnen…
Fyra komma fucking sju!
Allt kan förändras
Så här i all stress över nationella prov och hemside-analys kan jag meddela att det HÄR är en låt som spelas om och om igen på Historiegränd ikväll.
Jag som hatade den låten…det måste vara åldern. Eller vad säger jag! Mognad heter det!
Nytt från Vampire Weekend
Lyssna på den nya, hetsiga, ska-poppiga singeln Cousins från Vampire Weekend. Det känns faktiskt som en låt att lägga till på diverse spellistor framöver. Hurra hurra!
Videon hittar ni HÄR.
Kulturkonsument på Twitter
Rubriken säger väl det mesta…
En vandring tillbaka till Charta 77
Ladies and gentlemen: Charta 77‘s Fotografi.
Under kvällen har jag grottat ner mig i recensions-referenser och inspiration om vartannat och landade tillslut i min egen tonårstid. En vandring längst den ack så nostalgiska Memory Lane.
Ett stort tack till mina nittitoalsvänner som mer eller mindre tvingade mig att lyssna på punk. Detta trots att jag lyssnade på U2, inte hade säkerhetsnålar i någon skinnjacka och till råga på allt spelade fotboll. Kort sagt, jag var raka motsatsen till en punkare bland punkarna.
The Bear Quartet till Umeå Open
Tänk vad ett litet pressmeddelande kan göra för hälsotillståndet. Det står nämligen klart att The Bear Quartet kommer till Umeå Open i vår. Lägg därtill Times New Viking och det står klart att man måste bege sig till Folkets hus 25-27 mars.
Hatten av för arrangörerna som redan nu har fått ihop ett så pass lovande startfält.
Thåström-intervju och Nationella prov
Nej, det blev ingen be-bop-a-lula-dag i dag heller. Snörvligt och allmänt huttrigt lyder mitt omdöme och Bostadens element svajar fortfarande kraftigt.
Med tanke på Be-bop-a-lula-inledningen måste jag passa på att flagga lite för Aftonbladets utdrag ur Thåström-intervjun, hämtad från den kommande samlingsskivans häfte.
– Jag blev erbjuden så mycket pengar för att göra den där turnén så jag kunde inte säga nej. Jag tror att det är den enda gången jag känt att jag verkligen behövde stålar. Och jag mådde för jävligt hela tiden, säger han.
* * * * *
Själv ska jag ägna helgen åt lite recensionsskrivande, varvat med rättning av nationella prov i svenska. Japp, ni läste rätt! Jag ska dock enbart rätta proven, tjugosex stycken för att vara exakt, och sedermera lämnar jag dem därhän. Det ska bli intressant att se hur länge det tar att falla tillbaka in i lärarrollen och hur jag med min finaste röda penna fyller marginalerna med visdomar inför framtiden.
* * * * *
Och så missar ni väl inte Thåström den 27 november när han besöker Skavlan?
Christmas is all around us
Julgranen hämtades med stor möda och stort besvär från förrådet sent igår kväll. Efter att svordomarna haglat över belysningens monumentala trassel blev det till syvende och sist ganska bra om jag får säga det själv. Och eftersom det här är min alldeles egna blogg får jag säga precis vad jag vill. Julgranen blev skitsnygg, tillika lägenhetens pärla, mittpunkt och ögonfröjd. Att den är lite sned ger den bara lite extra…charm(?).
Och för att, så här i ett regnigt november-Umeå, föra er rakt in i julstämningen kommer här julsångernas pièce de récistance. Billy Mack (spelad av min personlige favoritskådis den senaste tiden: Bill Knightley) med Christmas is all around us.
Nu ska jag bädda ner nig för att förhoppningsvis få lite sömn. Det står redan klart att morgondagen blir en kamp mot febern.
Goodnight, good luck & goodbye!
Veckans recensionsskivor
Ett sedvanligt välvadderat Groove-paket landade idag på dörrmattan, innehållande fyra nya skivor.
Claire and the Reasons – Arrow
Kapten Kid & det oändliga sommarlovet – Ingen lek
Joseph Arthur – Nuclear daydream
och sist men inte minst…
Josefina Sanner – Love case scenario
En första genomlyssning har genomförts under den alltmer febriga eftermiddagen, sedermera kvällen. Det är alltid en lättnad när det står klart att ingen av de fyra (det är alltid fyra per paket) skivorna är rent ut sagt dåliga. De tre-fyra efterföljande lyssningarna blir så oerhört mycket roligare och textkonstruerandet betydligt mindre ångestfyllt.
Utöver dessa, avsedda för Groove, finns ytterligare några recensioner som kommer hamna annorstädes. Kolla Musiklandet och Vertex under de närmsta dagarna så får ni veta vilka skivor det gäller. Ledtråd: Det rör sig om genomgående bra skivor.
The Berndt – Ny och fin popmusik om hastiga fjädrar
Dagens låt är utan tvekan The Berndts Hurried Feathers. Den 27 januari nästa år släpps bandets första fullängdare, Leaving. Lyssna och bli (inte så lite) gladare!
From Gothenburg, Sweden comes The Berndt, a band consisting of five youngsters with the intention of bringing you the new Swedish sound. Their music is an energetic mix of indie, pop and punk with catchy refrains, crazy beats and melodies that stick like super glue.
Fortsatt snörvligt och Markus Krunegård
Det här snörvlandet och hostandet börjar skava på mitt vanligtvis så starka tålamod. Först nu har värmen återkommit i lägenheten, efter ett dygns kyla. Tack för den Bostaden, men too little – too late.
Vart Popup-festivalen tog vägen vet jag inte, men kul att Markus Krunegård tänker besöka Umeå Open. Förhoppningsvis möts han av en lite mer mottaglig och inte lika Hello Saferide-suktande publik den här gången.
Turné våren 2010:
11 feb – Sälen, Restaurang HC
12 feb – Uppsala, Katalin
13 feb – Sundsvall, Aveny
18 feb – Oslo, By:larm
19 feb – Oslo, By:larm
20 feb – Linköping, Konsert & Kongress
26 feb – Malmö, KB
27 feb – Göteborg, Trädgår´n
5 mar – Västerås, Sigurdsgatan 25
6 mar – Södertälje, Klubb Molto
12 mar – Eskilstuna, Harrys
13 mar – Helsingborg, The Tivoli
19 mar – Norrköping, Skandiateatern
20 mar – Luleå, Minus 30°
26 mar – Gävle, Spegeln
27 mar – Umeå, Umeå Open
10 apr – Lund, Mejeriet
16 apr – Vara, Vara Konserthus
17 apr – Skövde, Kulturhuset Valhall
23 apr – Stockholm, Strand
24 apr – Stockholm, Strand
21 maj – Växjö, Rock the lake
22 maj – Nyköping, Skeppsbron 11
28 jun-3 jul – Borlänge, Peace & Love (datum ej satt)
Kyla och värmande besked
Bostaden beslutade tydligen att stänga av all värme under gårdagen och natten. Resultatet är ett jäkla snörvlande och alldeles för få timmars sömn.
Men även i de ynkligaste stunder finns det ljus i tunneln (och så länge det inte rör sig om ett tåg är det någonting bra). Håkan Hellström släpper äntligen en ny live-DVD. Det görs i samarbete med Way out West-festivalen och är förhoppningsvis bara början på en lång och vacker fortsättning. Det finns X antal festivalspelningar som skulle kunna bli helt enorma DVD-utgåvor och då Håkan och Way out West visar att det går, ja då bör övriga arrangörer följa detta fina exempel. Mon(k)ey see, mon(k)ey do!
Konserten är filmad med 9 kameror och innehåller även extramaterial där Håkan och bandet talar om konserten samt Håkans karriär fram tills nu. Dvd:n innehåller 2 timmar och 2 minuter material och distribueras via EMI och finns ute i handeln från och med den 2 december. 10% av intäkterna skänks till Barncancerfonden.
-Om bara Sven-Bertil och symfoniorkestern hade kunnat dyka upp så tror att de här två timmarna är ganska sammanfattande för mitt 1:a decennium som sångare. Kanske också ett avbrott för en sambabateria och sedan avsluta alltihop med ett julbord, fortsätter Håkan.
-Jag har aldrig förr sett solen gå upp under en spelning men det gjorde den i Borlänge, man kan se hur det ljusnar under konserten. Det var en sån där sommarnatt som man aldrig vill ska ta slut och jag är glad över att den finns kvar nu, säger Håkan Hellström.
Mixtapes & Cellmates – Helt sjukt bra
Om jag inte redan skickat in årsbästalistan för 2009 så hade mycket väl Mixtapes & Cellmates nysläppta Rox kunnat hamna på platserna runt 8-10.
Eller som Grynet skulle ha uttryckt saken: Helt SJUKT bra!
Lyssna via Spotify.
Foto: Pressbild
”Is There Such a Thing as Non-Essential Leonard Cohen?”
Äntligen!
Vardagen känns återigen hanterlig och det finns nu tid till annat än schemalagda aktiviteter. Bara att kunna lägga sig ner i soffan och titta på ett par Sopranos-avsnitt utan att känna ångest över att jag egentligen borde göra något annat är en vardagslyx utöver det vanliga. Eller att i lugn och ro kunna läsa några kapitel ur Nick Caves misogyn-bibel Bunny Munros död och faktiskt uppskatta läsningen som sådan.
Ja, nu ska jag fanimej ta igen alla missade tillfällen att lyssna på lite ny och spännande musik. Den senaste tiden har bakgrundsskvalet bestått av de gamla beprövade, säkra korten som aldrig gör en besviken.
När vi ändå är inne på beprövade kort: Hörde jag någon säga The Essential Leonard Cohen? Eller som en kommentar så fyndigt löd: ”Is There Such a Thing as Non-Essential Leonard Cohen?”
Bob Dylan – Must be Santa
Musikvideon till Bob Dylans Must be Santa är lika galet bisarr som låten i sig. Den bör ses, upplevas och spelas på varje julaftonsmorgon med någon form av självaktning.
Klicka HÄR för att titta.
Anna Ternheim live – På skiva
Anna Ternheim har snart lika många versioner av Leaving on a mayday som det finns spår på densamma. Den senaste deluxe-uppdateringen innehåller, förutom den nya och fina Make it on my own, fem live-spår.
Otroligt kul att se A french love komma med. Ända sedan jag såg henne i våras har just den låten fått en renässans i mina spellistor.
Lyssna på livespåren HÄR (Spotify)
Jag ska måla hela världen lilla mamma
Vilken bisarr morgon. Hanna åkte till jobbet före tuppen gol. Där låg jag, lyckligt ovetande om vad som komma skulle.
07.00 ringde dörrklockan och när jag sömndrucken lyckats ta mig till dörren för att avvisa de förmodade Jehovas-drönarna möttes jag istället av två målare. Tydligen skulle fönster-ramarna målas om idag och det var uppenbarligen beställt till klockan 07.00.
Et tu Hanna!
Så nu sitter jag här, i en lägenhet som börjar bli så kall att minusgraderna är nära, och skriver en årsbästalista för Groove. Detta ackompanjeras av två målares slipande, målande och dammsugande.
It’s a long way down
Hallå världen!
Efter en flygresa modell varmare landade jag så äntligen vid Bromma flygplats där en väntande Hanna ledsagade mig mot rätt buss. Jag är fantastiskt vilsen i Stockholms ytterkanter.
Att flyga är för mig inga problem, om det inte vore för att man är så högt upp i luften. Låter det konstigt? Låt mig förtydliga: Jag sitter inte och tror att planet ska krascha, tappa kontrollen eller något liknande, utan min eskalerande höjdrädsla innebär att avståndet mellan mig och marken blir väldigt påtaglig. Jag som helst inte klättrar upp i en alltför hög stege…liksom.
Och världens alla intresseflaggor vajar på halv stång.
Auf wiedersehn
Stockholm – Here I come!
Kulturkonsument - Fulkultur i lyxförpackning 