Årets svenska EP (Hittills i alla fall)
Om ni vill lyssna på vad som mycket väl kan vara årets svenska EP så klicka HÄR.
Über-hajpade Hajen är en av de få artister som faktiskt lever upp till förväntningarna. Klicka även HÄR och HÄR för att kika på PSL’s intervju med Amanda ”Hajen” Bergman.
Bob Dylans julskiva
Tisdagen den trettonde oktober släpps Bob Dylans versioner av några kända och okända julsånger. Skivan, som kommer heta Christmas in the heart, innehåller bland annat Here comes Santa Claus, Winter Wonderland och Little drummer boy.
Jag trodde aldrig jag skulle få uppleva den dagen när Dylan sjunger Winter Wonderland…
Att Bob Dylan är världens mest berömde ”protestsångare” står utom allt tvivel. Men många av folksångarna som tillbringade sin tid vid barrikaderna; Pete Seeger, Joan Baez m.fl. uttryckte ett visst missnöje mot Dylans frånfälle från protestmarscherna samt att denne inte tog tillräckligt tydlig ställning mot den tidens förtryck.
Och nog är det så att Bob Dylan snarare stått i bakgrunden och skapat ammunition till proteströrelser i form av sina sånger än att vara frontfigur. Men i och med Christmas in the heart kommer det nu fram att Dylans engagemang för samhället är aktivare och starkare än någonsin.
All of Bob Dylan’s U.S. royalties from sales of these recordings will be donated to Feeding America, guaranteeing that more than four million meals will be provided to more than 1.4 million people in need in this country during this year’s holiday season. Bob Dylan is also donating all of his future U.S. royalties from this album to Feeding America in perpetuity.
Additionally, Bob Dylan is partnering with two international charities to provide meals during the holidays for millions in need in the United Kingdom and the developing world, and will be donating all of his future international royalties from Christmas In The Heart to those organizations in perpetuity. Details regarding the international partnerships will be announced next week.
Bob Dylan kommenterar själv:
”It’s a tragedy that more than 35 million people in this country alone — 12 million of those children — often go to bed hungry and wake up each morning unsure of where their next meal is coming from. I join the good people of Feeding America in the hope that our efforts can bring some food security to people in need during this holiday season.”
En behjärtansvärd aktion. Och eftersom han inte längre lägger ut sina låtar på Spotify eller andra tjänster med stream-funktion, får man vackert betala för skivan.
Nu finns även Dylans tavlor att skåda på http://www.bobdylanart.com. Stilen är densamma, men talangen har förfinats en del sedan 1970 och omslaget till (tämligen usla) Self Portrait.
Anna Ternheim – Love Hurts
När vi ändå är inne på min svenska favoritartist, av kvinnligt kön, Anna Ternheim får jag gåshud av nedanstående klipp. Och låt inte Rolf Lassgård, Pernilla August och de övriga störa, det handlar uteslutande om Ternheims cover på The Everly Brothers Love hurts (Jo, det är The Everly Brothers som gjort den och INTE Nazareth för den som trodde det). Det är dock Gram Parson som gjort den ultimata versionen.
Jag tycker inte att Sinatra-versionerna på deluxeutgåvan av Leaving on a mayday var något att skriva hem om. Särskilt inte om man jämför med de oklanderliga versionerna av bland annat David Bowie, Eurythmics och Tom Waits på Shoreline-EP’n.
Love hurts ÄR Anna Ternheim. Och att döma av det lilla smakprov vi får i klippet har jag ingen anledning att ändra den åsikten. Om hon även gör en pianobaserad version av Rolling Stones vackra Wild Horses så behöver jag ingen jultomte i år. Då har jag redan fått mer än jag förtjänar.
Nytt från Anna Ternheim
När Anna Ternheims Leaving on a mayday släpptes i USA 11 augusti fanns där en helt ny låt. Make it on my own heter den och finns att LYSSNA på via Spotify.
Den är fantastiskt bra och borde få gott om speltid på radiostationerna, både i staterna och här hemma i P3-land. Låten är mer direkt och med en refräng som fastnar. Kort sagt, en perfekt singel.
Bakom kulisserna – Hela livet var ett disco
Om ni tycker att videon till Livet var ett disco är lika genial som jag anser den vara, då bör ni klicka HÄR för att höra Markus Krunegårds egna kommentarer till den. Väldigt pedagogiskt om man säger så…
*****
Projektet med att frigöra ytor till den snart hitflyttade inneboenden är sanslöst stort. Hela gårdagen och större delen av dagen har ägnats åt att flytta, städa, flytta igen, ändra mig, svära och dylikt.
Lyssna på Winnerbäcks nya
Man får en liten chock när Lars Winnerbäcks Jag får liksom ingen ordning ljuder för första gången. Det låter mer Melody club än Winnerbäck. Men visst är det i grund och botten en klassisk Winnerbäck-dänga, på gott och ont.
Lyssna och skapa er egen åsikt. Gör det via MySpace eller Spotify.
Jag kan ha räknat sekunderna som gick Mellan ljuset, och åskans dån Jag kom på mig själv med att undra för ett ögonblick Om du var på väg hit, eller härifrån Det tysta ekot är av ett slag för sig Det kommer ensamt, om det är nåt att ha Vad du än gör ta inga råd från mig Jag vet, de fungerar inge bra Jag får liksom ingen ordning på mitt liv Det kan va så förfärligt, det kan va så bra Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd Det kanske var pundigt, det kanske var bra Jag hörde din röst på en ödslig kyrkogård Jag måste ha träffat, din frekvens Diskanten var svagare, diktionen mindre hård Det var som att tonen, var en väns Det är lätt att se hur sjuk man en gång var När såren läker, och regnet känns Gör din tolkning, häll mig full med svar Rita figurer, och dra en gräns Jag får liksom ingen ordning på mitt liv Det kan va så förfärligt, det kan va så bra Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd Det kanske var pundigt, det kanske var bra Jag får liksom ingen ordning på mitt liv Det kan va så förfärligt, det kan va så bra Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd Det kanske var pundigt, det kanske var bra Jag kan ha glömt din vaksamhet, jag söker inte mer än sympati [Eller jo det gör jag visst] Inga kan ta fel på varann som vi Jag får liksom ingen ordning på mitt liv Det kan va så förfärligt, det kan va så bra Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd Det kanske var pundigt, det kanske var bra Jag får liksom ingen ordning på mitt liv Det kan va så förfärligt, det kan va så bra Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd Det kanske var pundigt, det kanske var bra
Singelns andraspår, Från kylan in i värmen, är kanske mer intressant än renodlat bra. A capella rakt igenom.
Hemma igen + Krunegårds video
Nyss hemkommen från min vistelse i Piteå. Ack så skönt med ett rappt och pålitligt internet. Bäst att knalla iväg till affären och inhandla lite förnödenheter.
*****
Nu kan ni titta på videon till Markus Krunegårds sköna Hela livet var ett disco. Klicka HÄR för detta.
Warren Zevon
För mig är detta ett av tv-historiens största tv-ögonblick. Warren Zevons sista framträdande, när han vet att han kommer att dö inom kort.
Daily update:
Fram till söndagen kommer den här bloggen inte att uppdateras i samma takt som brukligt. Tre dagar i Piteå väntar, samt att jag måste bestämma mig för en inneboende. Svårare och mer tidskrävande än det låter…
Spotify vs. iTunes
Så tar då Spotify steget in i iTunes-territorium och lanserar en köp-tjänst. Lite billigare (7kr/låt jämfört med iTunes 9kr/låt) men inte samma utbud. Däremot stämmer inte Expressens uppgifter om att iTunes tar minst 90kr per album. Standardpriset är lägre än så. Exempelvis kostar de flesta av Bob Dylans skivor 63kr. Så för den som vill köpa skivor är iTunes fortfarande det billigare alternativet.
I dagarna lär det nog komma fram hur stor procent av dessa sju Spotify-kronor som når själva artisten. Efter den senaste tidens debatt om artisters ekonomiska ersättning från Spotify hoppas jag att detta innebär ett litet trendbrott och att artisterna faktiskt får en skälig del av kakan. Fast det verkar inte alltför lovande:
Spotify har tampats med missnöjda artister, kan det här ge bättre avkastning till dem?
– Det beror på hur avtalen ser ut. Men eftersom skivbolagen är delägaren är det nog en lång resa till Bob Dylans plånbok.
Men visst är det ändå ett steg i rätt riktning. Konkurrens är aldrig fel och med tanke på hur användarovänligt jag finner iTunes ser jag med tillförsikt på denna utveckling.
Jesus and Mary Chain-cover
Så här på morgonkvisten möttes jag av Pastels/Tenniscoats About you när jag klickade på första bästa låt. Kanske är det ett tecken på att detta blir en bra dag.
About you är en cover på Jesus & Mary Chains original och trots att versionerna är mer lika än olika föreslår jag att ni klickar HÄR för några minuters trevlig lyssning.
Ett subjektivt svar på en kommentar
Okej, jag ska, i all min ignorans och hobbit-uppenbarelse, göra mitt bästa för att besvara low’s lilla kommentar. Det ligger så långt bort från den här bloggens inriktning att det tar emot att ägna tid åt detta. Men då kommentarer haglat in (jag har tagit bort de flesta på grund av hatiska formuleringar) gör jag ett undantag. Om ni vill veta bakgrunden så läs följande inlägg först: Countrymusik att skratta åt och Förtydligande om Countrymusik. Så här skriver low angående det andra inlägget:
”…som sedan 1945 inte tagit ett enda utrikespolitiskt beslut som gynnat världsfreden får mig likväl att må illa”
En riktig hobbit-åsikt, skrattretande om den inte vore så
inihelvete typiskt hobbitsvensk dum.Marshallhjälpen. Luftbron till Berlin. En stående arme i
Europa i ett halvsekel för att ”kulturkonsument” och
sådana som han ska ha rätt och möjlighet att
utrycka sin ignorans. Korea, men det är klart att
”kulturkonsument” föredrar livet i N-Korea framför
det i ett fritt och demokratiskt S-Korea. Tyvärr misslyckade
de i Sydostasien, men 1989 kom med den verkliga
triumfen för amerikansk utrikespolitik.De har hindrat Pakistan och Indien att gå loss på
varandra med kärnvapen ett otal gånger under
”kulturkonsuments” livstid.Att de stoppade det anglo-franska försöket att återkolonisera Suez är väl också fel eftersom alla
amerikanska beslut efter 1945 är fel enligt
”kulturkonsument”.osv. osv.
Men det är ingen ide att argumentera med ignoranter, så slutar slösa bandbredd på alla dessa hobbitsvenskar som
lever sina bekväma liv skyddade av pax americana.Victor Davis Hanson:
”The great unspoken truth? Somewhere right now, a U.S. ship, an American soldier, a circling F-16 keep the Russians honest, the fear in al Qaeda, the Straits of Hormuz open, the commerce of the Mediterranean safe — unknown, unappreciated to the mass of European utopian citizenry — whose cultural ancestry made us Americans what we are”
Innan jag inleder mitt svar vill jag poängtera att jag INTE utger detta för att vara en absolut sanning. Det är MIN tolkning av historien, som JAG ser den. Jag respekterar dina (eller era, ni kanske är fler som håller med low) åsikter och hoppas att du, efter du läst klart, kan respektera min. För vad du ser som sanning ser jag som en tolkning. Du ser nämligen på världshistorien på ett sätt, jag ser den på ett annat. Där har vi den stora orsaken till varför du och jag aldrig kommer kunna se USA’s historia efter 1945 på samma sätt.
Och innan du trycker ner caps lock och hamrar in ”Kommunistjävel” vill jag bara förtydliga att jag är fullt medveten om de brott som skett i kommunistdiktaturer och att Sovjet, Kina, Kambodja etc. är fullt jämförbara (om inte värre) än Nazitysklands dito. Jag är även fullt övertygad om att kommunism som ideologi inte är förenlig med de demokratiska värderingar som både du och jag vill leva efter. Så, då var det avklarat.
Så när du säger Marshallhjälp säger jag att det delvis innebar Kalla krigets upptrappning, en förlängning av Trumandoktrinen om du så vill. Den officiella tanken med Marshallhjälpen var att ge de drabbade länderna ekonomisk hjälp efter kriget, men vad som skedde var istället att klyftan mellan öst och väst ökade. Mycket på grund av Stalins motvilja att acceptera hjälpen, men också för att USA’s antikommunistiska utrikespolitik blev än mer tydlig. Något som i förlängningen kanske (eller kanske inte) skapade en än mer ansträngd relation blocken emellan. Att skänka/låna pengar till utvalda länder är INTE detsamma som att verka för fred. När motkravet för att få detta bistånd var att få påverka handelspolitiken i respektive land är jag tveksam för att ens kalla det för ”hjälp”, snarare utbyte av tjänster. Det är samma resonemang som användes inför Irak-invasionen. Det låter bra att säga att man hjälper någon utan egen vinning, men hur hjälper man ett land genom att bomba ett land? Är det att ta beslut som verkar FÖR fred?
Hela Trumandoktrinen är en enda lång påtvingad anledning för USA att delta i ”krig mot kommunismen”. Korea och Vietnam är just exempel på denna krigsjagande och vettskrämda politik. Men där handlade det inte längre om att bistå, utan istället slå hårt mot hårt. Militärt våld som det så vackert kallas. Är det här att verka för fred? Är du helt säker på att Vietnam mår bättre idag än om USA inte skickat trupper? Återigen: kanske, kanske inte. Att döma av ditt inlägg så ser du detta med militära ingripanden som att verka för fred, ett resonemang jag personligen aldrig kommer köpa. Jag återkommer till denna skillnad oss emellan.
Vad gäller Suezkrisen håller jag faktiskt med dig. Det var faktiskt ett beslut, och ett agerande, som förhindrade något väldigt obehagligt. Det visar kanske också h.u.r. USA kan agera när de verkligen vill. Att vara världens största militära makt behöver inte innebära ett aktivt deltagande i själva stridigheterna.
Luftbron. Fråga dig varför den behövdes till att börja med. Och tänk lite längre än standardsvaret: ”För att Stalin blockerade införsel av varor.” Det krävs två för att dansa.
Allt detta här ska givetvis ställas mot att det fanns ett hot från öst. Stalin, Chrusjtjov och de övriga Sovjetledarna erbjöd inte precis ett fredligare alternativ. Snarare tvärtom. Men där du säger ”slå hårt mot hårt” frågar jag mig ”fanns det inte ett bättre, icke-militärt alternativ?”.
Det var kanske klumpigt av mig att skriva att INGA amerikanska beslut fattats i fredens tecken. Det är klart att vettiga beslut fattats, men i min världsbild överskuggas dessa av de monstruösa beslut som tagits i våldets tecken.
Jag förstår hur du tänker i den här USA-frågan och jag förstår att du reagerade på mitt inlägg. Jag vet att utifrån dina politiska och ideologiska uppfattningar så gör USA rätt under åren 1945 och framåt. Det har jag all respekt för, tro inget annat. Men jag, personligen, kan ändå inte hålla med då jag vill tro att de flesta konflikter hade kunnat lösas på ett betydligt fredligare sätt. Kanske har jag rätt, kanske har jag fel. Vem vet? Det jag vet, med hundraprocentig säkerhet, är att genom USA’s korta historia finns en röd tråd av storebrorskomplex, där våld och aggression mot svagare motståndare, såväl utrikespolitiskt som mot den inhemska befolkningen, kommer åter och åter igen. Återigen, du ser troligtvis inte samma sak och kan hävda med lika stor säkerhet att det INTE är så.
Vad jag däremot INTE förstår med ditt inlägg, är hur du med såväl förolämpningar och påhopp tar dig friheten att hävda att dina åsikter väger tyngre än mina. För det är bara åsikter du kommer med, inga absoluta sanningar. Anser du dig veta något som ingen mänsklig varelse över huvud taget kan veta, nämligen hur världen utan USA hade sett ut? Varje orsak till konflikt, såväl ett bråk på skolgården som Kalla kriget, är en tolkningsfråga som var och en av oss utifrån vår egen världsbild bildar oss en uppfattning om. Om du verkligen menar vad du skriver till ett hundra procent, och inte skrev det i någon form av raseri; vad är då den där åsiktsfriheten som ditt älskade USA stridit för egentligen värd? Är allas åsikter lika värda så länge de är dina åsikter?
Jag förstår inte riktigt varför det här är en så öm punkt för så många. Vad gör det om hundra år om jag ogillar USA’s utrikespolitik? Vad gör det egentligen om jag ogillar viss countrymusik eller anser att en specifik låttext är skrattretande usel eller att den amerikanska konservativa livsstilen är bakåtsträvande? Det är inte så att jag håller ett tal på G8-mötet och hetsar världen mot USA. Ni får gärna tycka att tamejfan allt jag tycker om är skrattretande, det är en åsikt ni är berättigade till. Undvik bara neandertalskommentarerna så långt det är möjligt. Kan ni uttrycka er sakligt i god ton så gör det gärna, om inte så avstå då hellre. Tips: Min favorittextförfattare är Bob Dylan så ni kan förlöjliga honom i era bloggar. Ge mid adressen och jag lovar att läsa och respektera er åsikt och vad ni än skriver lovar jag att inte försöka förlöjliga er i kommentatorsfältet.
Jag hävdade en åsikt, en åsikt jag står för till ett hundra procent. Jag tycker inte heller om kvinnosynen i Afghanistan, Rysslands agerande i Tjetjenien, Irans valprocedur, Nordkoreas provsprängningar av atomvapen, Sveriges agerande under andra världskriget samt Apotekets dåliga öppettider. Där har ni ett urval av sådant jag inte tycker om.
Frågor på det?
Eftersom du avslutade din kommentar med ett mycket talande inlägg vill jag givetvis inte vara sämre. Citatet är signerat Dixie Chicks, passande nog.
”Just so you know, we’re on the good side with y’all. We do not want this war, this violence, and we’re ashamed that the President of the United States is from Texas!”
Förtydligande om countrymusik
Det landade en länk i kommentatorsfältet som ledde mig fram till Rootsy’s forum. Tydligen uppskattades inte mitt inlägg om Alan Jackson för fem öre. Skrattretande var visst ordet för dagen.
Jag kanske uttryckte mig lite oklart i det föregående inlägget så låt mig förtydliga mig: Jag tycker att Alan Jackson är en dålig artist och att många av hans sånger, som sagt, är skrattretande. Mer än så ville jag inte ha sagt om den ”modernare” countrymusiken. Och om det är klyschigt att hylla det gamla så är jag väl klyschig i min country-smak. Det kan jag leva med alla dagar i veckan. Så var det med den saken.
*****
Men(!) artister som, år 2009, ensidigt hyllar ett land som sedan 1945 inte tagit ett enda utrikespolitiskt beslut som gynnat världsfreden får mig likväl att må illa. Artister som hyllar en livsstil som är så bakåtsträvande att man blir mörkrädd. Artister som konsekvent vägrar se sitt eget lands misstag och som förskjuter problemen på sin omvärld. Och nåde den (eller dem i fallet Dixie Chicks) som inte spelar med i denna charad. Och dessa är (tyvärr) i enorm överrepresentation inom countrygenren. På samma sätt som hip-hop har en enorm överrepresentation av våldsglorifierade och misogyna texter. Att kalla det för genremässiga traditioner är inget annat än att omskriva ordet inskränkthet.
*****
När Hanna kommer hem ska jag för övrigt trycka upp följande Alan Jackson-citat, i stora bokstäver, ovanför spisen:
Denise is in the kitchen cooking, and I’m watching football. We’re just regular people.
Kanske bäst att byta ut Denise mot Hanna ändå, så att det inte råder någon tvekan om rollfördelningen i vårt good ol’ american household. Yiihaaa!
Countrymusik att skratta åt
Jag sitter här med tårar i ögonen. Tårar av skratt.
Jag vet inte varför jag skrattar så mycket, men jag har suttit och lyssnat på countrystjärnan Alan Jackson under förmiddagen. Det kan inte hjälpas; mannen är en levande parodi på den konservative sydstatsamerikanaren.Varje textrad osar av ”män ska vara män”, Jesus och Gud, arbetarklassromantik, ”Red, white and blue”, stora bilar och cowboyhattar. Jag inser att jag inte är målgruppen för den här musiken, men jag kan inte låta bli att fascineras över det faktum att någon människa köper de här stenåldersvärderingarna.
Följande text är hämtad från DN’s recension av Jacksons besök i Sverige.
I Jacksons låtar tycker männen om kött och potatis, gör rätt för sig, älskar sitt land, sin familj och står upp för gammaldags värderingar. Vad de inte tycker om är också rätt uppenbart: bögar, konstnärer, färgade presidenter, jämlikhet, diplomati och miljöhänsyn faller utanför ramarna.
[…]
Varje sång illustreras med en liten film som visas på skärmen bakom bandet. De är påfallande lika republikanska valkampanjsfilmer och visar pensionärer och barn hand i hand, stora bilar (Jackson är sponsrad av Ford) och en och annan välsvarvad blondin som åmar sig för män i hatt.
Lyssna bara på Country Boy, hämtad från hans senaste skiva Good Time. Tydligen har den sålt platina i Norge(!) och även Sverige verkar anamma George W. Bush’s favoritartist.
Excuse me ma’am, I saw you walkin’
I turned around, I’m not a stalker
Where you going? Maybe I can help you
My tank is full, and I’d be obliged to take you‘Cause I’m a country boy, I’ve got a 4-wheel drive
Climb in my bed, I’ll take you for a ride
Up city streets, down country roads
I can get you where you need to go
’cause I’m a country boyYou sure look good, sittin’ in my right seat
Buckle up, I’ll take you through the five speeds
Wind it up, or I can slow it way down
In the woods or right uptownI’m a country boy, I’ve got a 4-wheel drive
Climb in my bed, I’ll take you for a ride
Up city streets, down country roads
I can get you where you need to go
’cause I’m a country boyBig 35’s whinin’ on the asphalt
Grabbin’ mud, and slingin’ up some red dirt
’cause I’m a country boyMy muffler’s loud, dual Thrush tubes
I crank the music, the tone gets real good
Let me know when we’re gettin’ close
You can slide on out, or we can head on down the road‘Cause I’m a country boy, I’ve got a 4-wheel drive
Climb in my bed, I’ll take you for a ride
Up city streets, down country roads
I can get you where you wanna go
’cause I’m a country boyBucket seats, soft as baby’s new butt
Lockin’ hubs, that’ll take you through a deep rut‘Cause I’m a country boy, I’ve got a 4-wheel drive
Climb in my bed, I’ll take you for a ride
Up city streets, down winding roads
I can get you where you need to go
‘Cause I’m a country boyYea I’m a country boy, I’ve got a 4-wheel drive
Climb in my bed, I’ll take you for a ride
Up city streets, down country roads
I can get you where you wanna go
’cause I’m a country boyYeah, I’m a country boy,
Oh, I’m just a country boy,
A nice little country boy.
Har jag rätt att skratta åt denna, i min mening, fullständiga smörja? Eller förstår jag helt enkelt inte bättre? Vad ni än må tycka om den saken kommer jag fortsätta skratta gott.
Eller vad sägs om den HÄR tröstesången efter 11 september-attacken? Jag får en släng av ångest när jag fnissar mig igenom en låt som handlar om lidande människor, men det är för mycket! Det är för smörigt, för överdrivet, för nationalromantiskt och framför allt riktigt, riktigt dåligt.
Countrymusik är i många fall fantastisk, Hank Williams, Gram Parsons, Johnny Cash, Kris Kristofferson har samtliga gjort några av de bästa låtarna i musikhistorien. Speciellt Parson lyssnar jag på med jämna mellanrum, alltid med lika stor beundran.
Men det här…ha ha ha. Jag kan inte sluta! Är jag en hemsk människa?
Leonard Cohen improviserar
Leonard Cohen visar upp sig från sin komiska sida när han improviserar fram en alternativ version av Suzanne.
Spotify gör (beräknad?) förlust
Spotify går alltså med förlust. Rejäl förlust.
Viktigt att detta kommer fram, nämligen att ett bolags uppskattade värde är en sak och den faktiska vinsten en helt annan. Det kanske helt enkelt inte är möjligt att betala ut mer än nollkommanollnollnoll-ett öre per spelad låt.Och då är det väl upp till respektive skivbolag att bestämma sig för huruvida de vill ha kvar sina artister på tjänsten eller om de ska plockas bort. Ett enkelt val, om det inte vore för att skivbolagen själva är aktieägare. Aktier vars värde bör tas med en nypa salt.
Sony Musics andel i Spotify värderas i dag till 116 miljoner kronor.
– Det hade väl varit sant om vi kunde sälja aktierna, men jag vet ingen som skulle köpa Spotify för två miljarder kronor, säger han.
Jag tror vi får vänta ett par år innan vi ser vart Spotify, med alla dess dess avtal, landar. Fågel, fisk eller mittemellan?
Perfekt pop signerad Juni Järvi
Jens Lekman har fått allvarlig konkurrens om titeln Sveriges främste indie-kärleksbard. Frågan är om inte Juni Järvi, i och med singeln Looking at you is like is looking at the sun, har gjort en av de mest genialiska poplåtar på mycket länge. Melodin är oklanderlig, texten så där naivt indie-oskyldig men ack så träffsäker och lägg därtill en musikvideo ni aldrig glömmer.
Vad mer finns det att önska?
Det skulle väl vara att den kommande skivan håller samma klass som förstasingeln, som ni för övrigt kan ladda hem HÄR.
Looking at you is like Looking at the sun
My heart beats faster when we are kissin’
Looking at you, it’s a beautiful day for falling in love
It’s a beautiful day let’s fall in loveI’ve been listening to you all day and to everything you say
But I don’t remember a word of what you said
Your voice is so beautiful I forget (repeat)Looking at you is like Looking at the sun…
I wan to record your voice on tape so that I can listen again and again
You could write the song and I could press play
‘casue I love you and everything you say (repeat)Looking at you is like Looking at the sun…
It’s a beautiful day let’s fall in loveLooking at you is like Looking at the sun…
It’s a beautiful day let’s fall in love
It’s a beautiful day let’s fall in love
It’s a beautiful day let’s fall in love
Fördjupning i hur musikindustrin fungerar…
För den som vill fördjupa sina kunskaper i hur musikindustrin fungerar rekommenderar jag Daniel Johanssons blogg. Så här presenterar han sig själv:
Jag är industridoktorand i datavetenskap och forskar kring hur musikindustrin påverkas av det teknikskifte som just nu sker, främst när det gäller distributionsprocesser. Finns med i det europeiska forskningsprojektet P2P-Next, är VD för IT-företaget Trendmaze, som analyserar musik och media online, samt skriver för musikbranschens nyhetsorgan Musikindustrin.se.
Där finns såväl svar som intressanta och välformulerade resonemang kring de frågor som uppstått de senaste dagarna i och med Uggla/Spotify-debatten.
Gröna fingrar och Leonard Cohen-hyllningar
Blommorna, eller rättare sagt de gröna växterna, i lägenheten kan andas ut. Ny jord och en beskärning modell större har tilldelats de små liven. Nu måste jag bara sopa upp jordhögen på köksgolvet och peta bort jorden under naglarna. Dagens i-landsproblem.
Dessutom är jag törstig. Det får bli dagens u-landsproblem.
*****
Jan Malmsjö är en av de svenska artister som ska medverka på en hyllningsskiva till Leonard Cohen. Ingen dum idé då Cohen är en hjälte i det fördolda här i Sverige, ständigt i skuggan av Bob Dylan, Neil Young och Bruce Springsteen. Inte den lättaste trion att knäcka, men på min lista kniper han åtminstone platsen före Young.
Om Jan Malmsjö, Olle Ljungström, Jenny Wilson m.fl. lyckas höja den kanadensiske poetens status är tveksamt. Men så länge en enda persons nyfikenhet väcks och denne köper, låt oss säga Songs of Leonard Cohen och berörs på samma sätt som de flesta dödliga på denna jord…ja då är det ett projekt värt att sjösättas snarast möjligast.
Vore det inte fantastiskt om Jenny Wilson kunde ge sig i kast med Bird on a wire? A match made in heaven som det så fint heter på utrikiska.
Klubb Lennart i Umeå
För alla er som läser den här bloggen, och som kommer befinna er i Umeå den här veckan, så är det obligatorisk närvaro på Scharinska under onsdagskvällen/natten. Den första av fem fortsättningar av Klubb Lennart går av stapeln, med fritt inträde och (förmodat) fantastisk musik. Nedan följer mer information, hämtat från Scharinskas hemsida.
Hej!
Onsdag 19 augusti
KLUBB LENNART
Den första hyllningskvällen till Lennart Persson, den nyligen bortgångna skribenten, inspiratören och musikmissionären, blev oerhört lyckad. Därför är vi glada att kunna meddela att arrangemanget får en präktig fortsättning: under hösten blir det hela fem klubbkvällar i samma musikaliska anda på Scharinska! Samtliga med gratis inträde!
Premiären för Klubb Lennart sker onsdagen den 19 augusti, och vi utlovar – precis som förra gången – en hel drös upplyftande, sorgsna, svängiga och allmänt knäckande skivor med rock’n’roll, blues, new wave, power-pop, sydstatssoul, garagerock, rockabilly, rootsreggae, country, pubrock och mycket, mycket annat….
Bakom skivspelarna: Henrik Lång, Nils Fredriksson, Stefan Nilsson och Michael Stenlund. Samt kanske en eller annan hemlig gäst.Entré: fri entré, Ålder: 20år, Tid: 21.00-02.00
Tankar om Bob Dylans frånfälle från Spotify
Mycket snack i dagarna om att Bob Dylan plockat bort sin musik från Spotify. Det är dock bara halva sanningen då låtkatalogen fortfarande finns tillgänglig för Premium-kunder.
Det senaste jag läste var att Dylan (via sitt skivbolag) plockat bort låtarna på grund av den allt för låga ljudkvalitén. Tydligen verkar det vara bättre ljud på Premium-tjänsten och därför kostar det nu 99:- /mån att få en dos av Dylan. Om detta är den faktiska orsaken eller inte låter jag vara osagt. Däremot är det bättre ljudkvalité på Premium-musiken:
Spotify in its purest form. As a Spotify Premium member you get unlimited access to a world of great music without advertising, plus the ability to stream at a higher bit rate of 320kbps, so you can listen to all your favorites in hi-fidelity.
Sen när jag ändå är inne på Dylan; vad är grejen med den pilgrimsfärd han är ute på? Neil Young, John Lennon och nu Bruce Springsteen? Är det månne en cover-skiva på gång och inspiration börjat insupas?
Man kan ju alltid hoppas.
Kulturkonsument - Fulkultur i lyxförpackning 