Att intervjua Carl Bildt eller Bob Dylan?
Enligt boken Intervjuteknik är tydligen Carl Bildt Sveriges svåraste person att intervjua. Medietränad till tusen, hugger på allt som rör sig och innehar förmågan att låta orden flöda utan att någonting blir sagt.
Men jämfört med klippet nedan framstår herr Bildt som lika tillmötesgående och rubrikskapande som Anna Anka.
Hissen nådde ända upp ikväll
För ungefär ett år sedan ramlade det ner en skiva med ett av tidernas mest ambitiösa häften. Musiken var skön och sådär lagom bra. Jag skrev en recension av skivan, vilken ni kan läsa HÄR.
Ända sedan jag fastnade i Idol-träsket denna höst så har ”Tjejen med dreadlocks” slagit an en igenkännande ton, men då jag aldrig ens uppfattat hennes namn förrän idag har hissen aldrig nått ända upp.
Men ikväll, när jag fick höra namnet, mindes jag. Mariette – MaryJet. I efterhand är det naturligtvis väldigt uppenbart och något som många säkert räknat ut. Denna insikt innebär i alla fall, för min del, en sak mindre att grubbla över.
MaryJet – In This Skin
Många skivor blev det
Då var det klart. Tittar ni högst upp sidan hittar ni det Sifysosarbete jag precis avlutat (där har ni minsann en motsägelsefull mening).
Cirka 200 skivomslag har förminskats, klipps ut och klistrats in. Några är dubbletter, men det får vi alla leva med.
Nu ska jag försöka få ordning på ögonen. Små, fyrkantiga bilder susar förbi mitt synfält och jag kan inte få det att sluta…
*****
Och innan ni skriver en besserwisser-kommentar; i den till synes tomma och bortglömda rutan finns The Beatles White Album.
Avbrott och nystart
Jag kan inte läsa boken. Jag har en malande författarröst i huvudet och bestämmer därför, här och nu, att boken kommer läsas efter föreläsningen.
Istället ska jag fortsätta med det projekt jag så bittert ångrar att jag inledde. Det handlar om bloggens header och när ni ser den så kommer ni förstå.
Vilken är bättre?
För er vars musikaliska perversioner innebär ett ständigt ältande huruvida originalet eller coverversionen av en låt är bättre, klicka HÄR för att ta er till Cover vs. Original och rösta på er favorit. Tyvärr är inte utbudet det bästa, hittills.
En rösts betydelse
Följande reflexion är vare sig ny eller unik, men vissa har helt enkelt inte begåvats med en röst som förmedlar ens den allra minsta känsla. Det spelar ingen roll att innehållet är intressant. Lyssna på Sam Cookes A change is gonna come. Fantastisk text, arrangemang och framförande. Cookes smått magiska röst förstärker texten och lyfter den än högre. Jämför den med den amerikanske Idol-deltagaren Adam Lamberts version. Samma ord, samma melodi men ändå så otroligt mycket mer intetsägande. Det är sångonani i dess renaste form och inte ett uns av soul över huvud taget. Trots den begeistrade juryns superlativ är det inget annat än själlöst.
Vart jag vill komma med detta är att, trots ett intressant råmaterial så är framförandet minst lika viktigt. Faktum är att det omvända i vissa fall fungerar, en dålig låt som får nytt liv av en ny röst.
Detta fenomen gäller ej enbart i sångform, utan även i talform. Dagens föreläsare, vi kan kalla honom TT, hade inte förmågan att fånga sin publik. Dennes bok i sig är intressant, tro inget annat. Men gäspningarna blev såväl frekventare som intensivare allteftersom tiden fortgick och tanken på ytterligare två timmars monoton uppläsning av en bok fick mig att bege mig hemåt med raska tramptag.
Hemåt, för att läsa nästa bok. Skriven av, just det, TT.
Bara så att ni vet
Och ja, en ny design är härmed inrättad. Kan man inte redigera precis allt är det lika bra att vara utan.
Försök numero tre
Jag får liksom ingen ordning på detta inlägg, för att parafrasera Lars Winnerbäck. Det här blir tredje, och sista, versionen av det inlägg jag inledde för en halvtimme sedan. WordPress har tydligen fest och är inte särskilt tillmötesgående för tillfället.Kort sagt, de kärvar!
Men vad jag ville ha sagt, denna fredagskväll var att Jay Z var extremt cool hos Skavlan ikväll, och att Halvar har en av nätets bästa bloggar. Fast i föregående försök till inlägg var detta mer ingående.
*****
För övrigt hoppas jag att ni röstar på Calle i Idol-omröstningen. Jag vet, det är en oväntad kommentar från en bespottare av programmet. Men eftersom Inneboende också får sköta fjärrkontrollen har jag dragits in i denna hysteri. Hans version av Walking in memphis är skäl nog att rösta. Så kom igen, bidra till telebolagets vint!
*****
Måtte nu detta funka!
Ur askan i elden och ett stort grattis
Ryggen blev betydligt bättre under den mestadels sömnlösa natten men istället kom en förkylning och bröt ut från ingenstans. Han där uppe verkar vara på ett tämligen retsamt humör för tillfället.
Sedan ber jag att få gratulera den nyblivna 60-åringen Bruce Springsteen. Igår var bemärkelsedagen som jag hoppas firades kungligt i Freehold. Hipp hipp…Hurra!
Nu blir det ett par koppar te.
The back is back
Suck!
När det är som mest hektiskt i allmänhet beslutar sig ryggen för att trilskas. Men jag antar att det är den tiden på året. Samma sak, en eller två gånger per år, utan undantag i snart tio år.
Att sitta på en föreläsning i sex timmar känns för närvarande inte speciellt troligt. Tyvärr, bör tilläggas, då morgondagens innehåll verkar riktigt intressant.
Lars Winnerbäck – Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen (Recension)
Det går snabbt ibland. Recensionen av Lars Winnerbäcks Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen finns nu att beskåda HÄR.
Det kanske inte blev världens mest sakliga text, men den duger.
3700 tecken Winnerbäck…and counting
Om ni vill lyssna på bra musik, förhandsboka då Pearl Jams Backspacer. Den bara växer och växer och växer. Om ni undrar varför jag ställer mig så negativt till Takida och deras amerikanska gelikar, lyssna på Backspacer så får ni veta hur rock på tvåtusentalet bör låta.
*****
Är i skrivande stund uppe i 3700 tecken på recensionen av Lars Winnerbäcks Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen. Förhoppningsvis blir det bra också.
Anna Anka – En omdebatterad kvinna
Anna Anka?
Kalle och Kajsa Ankas nemesis; hon som ligger med Kalle enbart på grund av hans löneförhöjning på margarinfabriken. Å ena sidan enormt provocerande, men å andra sidan…kul att det finns sådana som hon. Alla behöver vi ett perspektiv att mäta våra egna värderingar.
När jag läser att Kristdemokraterna välkomnar henne förstår jag varför de inte kommer klara fyraprocentsspärren. De rösthorar som en stamkund på Malmskillnadsgatan. Sorgligt nog kommer inte Anna Anka att vinna en endaste röst, snarare kommer partiet även i fortsättningen få agera i periferin. Att Göran Hägglund lyckades kvida ur sig en kvasi-kontroversiell debattartikel i DN gör inte heller det saken bättre. Ställ artikelns kärna mot Anna Ankas senaste uttalanden och ni har definitionen på en motsägelse.
Skulle det inte vara underhållande om paret Anka hade en Neil Young-afton? Då kunde Paul sjunga A man needs a maid åt en oförstående men än dock leende Anna, och hon skulle kunna återgälda tjänsten med att tillägna sin make Old man.
Och så har ni läst det sista om Anna Anka i den här bloggen.
*****
Woody Guthrie måste vrida sig i graven när DETTA får försiggå ostraffat.
”Man var ju nykter imorse, men nu börjar det ordna upp sig”
”Man var ju nykter imorse, men nu börjar det ordna upp sig” som Sven Melander sade redan1980.
Vad detta har att göra med mig, nykter en fredagskväll, vet jag inte riktigt. Men att saker och ting börjar ordna upp sig sedan i morse är det ingen tvekan om. Redovisningen av nyhetsdygnet är klar, likaså de recensionsskivor som legat framför mig ett tag nu. Pearl Jam-recensionen är i praktiken klar och kommer att finputsas imorgon. Min åsikt om Tutankamons självbetitlade debut är redan inskickad. I bägge fallen rör det sig om bra musik vilket gör processen så mycket lättare. Imorgon väntar Brothers of ends kommande debut som också verkar lovande.
Klicka er gärna fram till Tutankamons MySpace där ni kan lyssna till Have you ever been in love, en Thin Lizzy-flirt som landar på rätt sida om pastisch-träsket.
Ebba Forsberg tolkar Leonard Cohen
Ebba Forsberg har nu släppt sin hyllning till Leonard Cohen. Efter en första lyssning känns det som ett väl genomfört projekt. Kontrasten mellan Forsbergs (naturligtvis kvinnliga) stämma och Cohens näst intill parodiskt dova röst gör att sångerna känns relativt nya. Och Mikael Wiehe har gjort ett bra jobb med att översätta texterna, liksom han gjort med Bob Dylans texter genom åren. Resultatet av Cohen-hyllningen finns på Spotify. Lyssna genom att klicka HÄR. Firma Wiehe och Forsberg har även samarbetat tidigare. Då med Bob Dylan-hyllningen Dylan på Svenska. Lyssna på den HÄR. Höjdpunkten är förstaspåret Spanska Stövlar. Oerhört vackert!
Expressen har en fin intervju med Ebba där hon förklarar sina tankar kring skivan, Leonard Cohen och Hallelujah. Ni hittar den HÄR.
Den som inte stiftat bekantskap med Mikael Wiehes och Totta Näslunds Dylan-hyllning bör klicka HÄR för att lyssna. Den känns såväl genuinare som bättre än Dylan på Svenska.
Det blev många ”här” med versaler i det här inlägget, men en tjänst som Spotify måste brukas på gränsen till missbrukas. Trots detta; att sända samma reklamklipp två gånger i rad är bara…dåligt.
*****
Nu ska jag fortsätta lyssna på Pearl Jams kommande skiva, Backspacer. Den är ju…bra! Årets överraskning för min del, särskilt då Seattlebandet inte direkt tillhört favoriterna genom åren.
Konsten att tillägna någon en låt
Hanna berättade idag om en person som ringde in till Lugna Favoriter för att tillägna en låt till sin flickvän. So far so good. Men när låten i fråga var Bryan Adams Robin Hood-anthem (Everything i do) I do it for you blir budskapet ett annat. Har folk inte bättre fantasi än att välja en drypande kliché som redan tillägnats miljontals seriösa och mindre seriösa pojk- och flickvänner.
Men som den goda medborgare jag är kommer här en konsumentupplysning i dess mest elitistiska form. Om jag skulle tillägna Hanna en låt (och den aktuella radiostationen hade tillgång till all musik) skulle jag troligtvis välja någon av följande:
- Bruce Springsteen – Drive all night (Rekommenderas för alla vars respektive har en ohälsosam sko-fetisch)
- William Bell – Every day will be like a holiday (Soundtracket till varje särbo-förhållande)
- Stevie Wonder – I belive (When I fall in love…) Hannas favoritartist + min favoritfilm = Top of the muffin!
- Jr Walker & The All Stars – How sweet it is (to be loved by you)
- Solomon Burke – Don’t give up on me
- Tom Waits – I want you (Bra att ha till hands om tiden är knapp)
- The Rolling Stones – That’s how strong my love is (Live Licks-versionen. Stones soulkonster när det är som bäst)
Ja, där är sju spår som jag på rak arm skulle kunna tillägna Hanna. Inte nog med att det uteslutande rör sig om bra musik, den lyckas faktiskt uttrycka något. En konst som Bryan Adams inte mäktar med. Vill ni ta del av ovanstående låtar så klicka då HÄR för att lyssna via Spotify.
Det finns vissa låtar man bör undvika. redan nämnda (Everything I do) I do it for you är en av dem. Uttjatad och fantasilös. Sångtexter med ett specifikt namn bör också kasseras, om inte mottagaren av låten har samma namn. Är ni en av dessa obotliga toffelhjältar och er respektive har ett starkt Gudskomplex kan ni alltid välja Leonard Cohens If it be your will. Det borde göra susen.
Och lyssna för fan på texten innan det är för sent. Annars står ni med skägget i brevlådan när ni just tillägnat Popsicles Hey Princess till någon ni tycker om. Visst, det låter bra med ”Hey Princess you’re the only one” men lyssna på hela texten så förstår ni vilka fallgropar som finns där ute. Och i varje fallgrop finns en rostig björnsax som kommer slå igen, hårt och skoningslöst, på ett ömt ställe.
Och för alla nydumpade; kolla in det HÄR klippet för inspiration. Här snackar vi misär med hundraprocentig inlevelse…
Vill ni lyssna till hela Lorraine Ellisons fantastiska Stay with me (låten i bakgrunden av ovanstående klipp), klicka då HÄR.
*****
Jag kan fortfarande inte förstå hur sista danserna på mellanstadiediscon ackompanjerades av Nazareths version av Love Hurts, tillika en av de olyckligaste texterna någonsin.
Bob Dylan goes Danish
Jag har tidigare tipsat om Bobdylanart.com, en sida där min husgud visar upp sin talang med pensel och färg. Under hösten 2010 kommer tavlor att ställas ut på Statens museum för kunst i Danmark. Så den som känner sig manad att bege sig till det rödvita landet vid denna tidpunkt bör naturligtvis ta en titt på utställningen.
Start spreading the news…
Nu är det stressigt. Ägnar för närvarande min tid åt att lyssna och titta på nyheter i alla de slag. Imorgon ska dessa sammanställas till en redovisning av något slag samt lämnas in. Det slår mig hur lite nyheter jag egentligen tar in varje dag. Musik- och sportnyheter insups morgon, middag och kväll, men vad gäller den politiska och ekonomiska situationen är jag tämligen…borta.
Nu är det lokala nyheter. Återkommer sen.
Anna Ternheim rocks the boat
Hittade en fin intervju med Anna Ternheim på MusicSnobbery.com (vilket underbart namn!)
*****
För övrigt är soundtracket till The boat that rocked årets bästa köp. Jag menar…
Disc One
1. Stay With Me Baby — Duffy
2. All Day And All Of The Night — The Kinks
3. Elenore — The Turtles
4. Judy In Disguise (With Glasses) — John Fred & His Playboy Band
5. Dancing In The Street — Martha Reeves And The Vandellas
6. Wouldn’t It Be Nice — The Beach Boys
7. Ooo Baby Baby Smokey Robinson
8. This Guy’s In Love With You — Herb Alpert & The Tijuana Brass
9. Crimson And Clover — Tommy James & The Shondells
10. Hi Ho Silver Lining — Jeff Beck
11. I Can See For Miles — The Who
12. With A Girl Like You — The Troggs
13. The Letter — The Box Tops
14. I’m Alive — The Hollies
15. Yesterday Man — Chris Andrews
16. I’ve Been A Bad Bad Boy — Paul Jones
17. Silence Is Golden — The Tremeloes
18. The End Of The World — Skeeter Davis
Disc 2
1. Friday On My Mind — The Easybeats
2. My Generation– The Who
3. I Feel Free– Cream
4. The Wind Cries Mary — Jimi Hendrix
5. A Whiter Shade Of Pale — Procol Harum
6. These Arms Of Mine — Otis Redding
7. Cleo’s Mood Jr. — Walker & The All Stars
8. The Happening — The Supremes
9. She’d Rather Be With Me — The Turtles
10. 98.6 — The Bystanders
11. Sunny Afternoon — The Kinks
12. Father And Son– Cat Stevens
13. Nights In White Satin — Moody Blues
14. You Don’t Have To Say You Love Me — Dusty Springfield
15. Stay With Me (Baby) — Lorraine Ellison
16. Hang On Sloopy — The McCoys
17. This Old Heart Of Mine (Is Weak For You) — The Isley Brothers
18. Let’s Dance — David Bowie
Recension av Juliette Lewis – Terra Incognita
Jag överlevde löpturen. Eller rättare sagt, delar av mig överlevde. Att springa på asfalt var inte varsamt mot knän och fotleder. Men på det hela taget får det ses som en succé. Tyvärr lös den förväntade urladdningen under Midnight Rambler med sin frånvaro. Det kanske var dumt att förvänta sig underverk.
För ett tag sedan recenserade jag Juliette Lewis solodebut Terra Incognita för Groove. Det blev dock en annan recensents text som kom i tryck. Nedan följer min version av den tämligen överskattade skivan.
Juliette Lewis – Terra Incognita (The End/Bonnier Amigo Music Group)
Juliette Lewis gick från en, i mina ögon, halvintressant skådespelare till en betydligt intressantare frontfigur i bandet Juliette and the Licks. Det kändes fullt naturligt att kvinnan med den uppkäftiga attityden skulle fronta ett rockband än läsa manus på vita duken.
Med röst- och attitydmässiga förebilder i Patti Smith och Janis Joplin har Juliette Lewis egentligen alla förutsättningar för att lyckas på egen hand. Problemet med solodebuten, Terra Incognita, är tyvärr just låtarna. De tolv spåren, gjorda i samarbete med Mars Voltas gitarrist och låtskrivare Omar Rodríguez Lopez, blir i slutändan en postrock-massa med psykedeliska inslag. En massa som sällan tillåter något att sticka ut ur den monotona ljudbilden.
Det stora undantaget heter Noche Sin Fin. Där finns en nerv och ett pulserade driv där Juliette Lewis med all tydlighet visar vad hon skulle kunna åstadkomma med ett intressantare låtmaterial och en fantasifullare produktion.
Anders Samuelsson
Löptur tillsammans med Mick och Keith
Om ni senare under dagen läser rubriker i stil med ”29-åring kollapsade efter oförklarligt låg ansträngning” så ska ni inte vara oroliga. Det rör sig i så fall om det faktum att undertecknad är kopiöst otränad och ska, om en dryg halvtimme, ge sig ut i löpspåret. Det blir första gången sedan ryggskottet. Voine, voine!
Som en personlig hyllning till den stundande 40-åringen Get yer ya-ya’s out kommer denna att ackompanjera mina förmodat tunga löpsteg. Jag förväntar mig faktiskt en monstruös, jag upprepar monstruös, urladdning under Midnight Rambler.
Nyutgåva av Get yer ya-ya’s out
Redan nu tillkännages det att 40-årsjubileet av Rolling Stones kultförklarade liveskiva Get yer ya-ya’s out kommer innebära en nyutgåva. Precis som de flesta andra nyutgåvor kommer det att finnas en hel del extramaterial för den intresserade.
ABKCO will release a remastered deluxe and super-deluxe edition of the live album, a three-disc/one-DVD box set complete with five unreleased songs from the MSG shows and a DVD featuring the Get Yer Ya-Ya’s Out film directed by the Maysles Brothers — the documentary team behind the Stones’ classic Gimme Shelter. In the film, the Stones hang out with Jimi Hendrix and the Grateful Dead, mess around during the Ya-Ya’s cover shoot, perform the five unreleased songs and much more. Additionally, one disc in the set will be dedicated to the sets from the MSG shows’ two opening acts, B.B. King and Ike & Tina Turner.
Läs hela artikeln HÄR.
Det är minsann inget dåligt extramaterial som bjuds. Personligen ser jag väldigt mycket fram emot att lyssna till Ike & Tina Turner anno 1969. Tills dess får Live, Raw & Funky duga. Och mer därtill.
Boxen släpps 5 november. Über-deluxe-utgåvan kommer två veckor senare, den 17:e.
Vill ni läsa vad Lester Bangs skrev om originalutgåvan av Get yer ya-ya’s out redan 1970 så klicka HÄR.
Guld till Takida
Ja nog sålde Takida guld alltid…man får väl lov att gratulera.Följande pressmeddelande landade från skivbolaget Universal:
Efter bara drygt en vecka så har bandet från Ånge sålt guld på deras tredje album ”The Darker Instinct”.
Förutom den glädjande guldnyheten så är de även etta på albumlistan, och nyligen släpptes deras andra singel ”The Things We Owe”
Det är helt fantastiskt, vi är rörda, glada och otroligt tacksamma. Vill tacka alla fans i landet som alltid funnits vid vår sida. Vi ses snart igen!
– Takida
Malta – Sverige
Tänk vad 90 minuters fotboll kan göra:
______________________________________________________________________________________
Kan vi vara överens om att ordet ”Expert” inom sportens värld inte betyder något?
Kulturkonsument - Fulkultur i lyxförpackning 