U2’s bästa skiva

I dessa U2-tider vill jag passa på att dela med mig av några favoriter från Dublins finest.

I tidernas begynnelse, alltså tiden innan CD-spelaren blev norm, stod jag och valde mellan två skivor. Den ena var U2’s Achtung Baby och den andra var Bryan Adams Waking up the neighbours. Tyvärr hade jag precis sett Prince of thievs och blivit överväldigad av denna. Resultatet kan ni säkert räkna ut. Än idag står den intetsägande kanadensarens siluett och gastar i en megafon, och detta sker i min skivhylla.

Det tog dock inte speciellt länge innan jag fick min första CD-spelare (Hobbex – where quality doesn’t matter) och i ren självbevarelsedrift införskaffades så äntligen Achtung Baby. Än idag är det en av mina favoritskivor och i mitt tycke U2’s största stund som band.

Vad som dock är det trevliga i kråksången (Bono får ursäkta liknelsen) är att U2 är ett band som blir bättre och bättre med tiden. All that you can leave behind, How to dismantle an atomic bomb och i viss mån även nya albumet No line on the horizon är samtliga minst lika bra som klassikern The Joshua tree. Så där, jag skrev det. Fritt fram för allmänheten att påpeka hur ”fel” jag har. Men kom ihåg, några bra (i detta fallet jättebra) låtar gör ingen skiva.

Så klicka på ovanstående Spotify-länkar och lyssna till ett av världens bästa band. Tillika det första band jag verkligen föll pladask för från första lyssningen (With or without you) och som jag än idag letar fram ur skivhyllan med jämna mellanrum.

*****

Jag hoppas ni följer Andreas Svennings U2-blogg. Där finns allt ni behöver (och kanske inte riktigt behöver) veta.

29 juli, 2009 | Kategorier: Musik | Tags: Achtung Baby, All that you can leave behind, Bono, Bryan Adams, How to dismantle an atomic bomb, No line on the horizon, Spotify, The Joshua Tree, U2 | Lämna en kommentar