Världens 200 bästa låtar

Här är mitt ”facit”: Listan över mina 200 favoritlåtar, alla kategorier.

Fredrik Virtanen skapade en lista över 200 låtar som är fem plus. En lista som skulle ”folkbilda” novisen Alex Schulman inom popmusikens ärofyllda historia och samtid. Markus Larsson följde i sin kollegas fotspår och publicerade (förutom en fantastiskt bra krönika) en fortsättningskurs som gick både ett och två steg längre in på den smala stigen mot de subtila, undangömda och personliga låtar som kan sätta spår i den mest svårgenomträngliga av människor. Kort därefter kom det från, en av mina personliga favoritskribenter Per Bjurman en lista över sina 200 personliga favoriter.

Som Barney Stinson, helt oprovocerat, skulle utbrista: Challenge accepted!

Vilken idiot jag var. Det tog nästan en månad. En månad präglad av ångest, separationsångest, självrannsakan och uppgivenhet. Men tillslut stod den där. Listan med stort L. 200, ja 200 jävla låtar, som av någon anledning påverkat mig mer än andra.

Av någon anledning fanns det vissa val som plågade mig mer än andra. Att välja ”Right next roor to hell” från Guns n’ Roses Use your illusion II var ett högst personligt val. Det finns minst 10 G n’ R-låtar som är bättre men ingen har, under de senaste fem åren, slagit an en känsligare sträng än denna. Det var den låt som En vän under mellanstadiet, helt lyriskt, lovordade under en tidig morgon på skolgården. Detta var under den tid då vi tillbringade vår lediga tid åt att debattera huruvida Guns n’ Roses (Han) eller Iron Maiden (Jag) var bättre, om Alice Coopers ”Hey Stoopid” placerade sig högre än AC/DC’s ”You shook me all night long” på alla tiders lista och om Mötley Crües Vince Neil skulle vinna över Axl Rose i en boxningsmatch. Detta i sig är inget skäl att välja en låt över en, objektivt sett, bättre. Men den eufori han visade upp när han kom till grusplanen på Backgårdsskolan och med lika delar glädje och sorg berättade att han stått i kö för att Beliva-butiken endast hade några få ex av Use your illusion I & II och att han ville ha dem under releasedagen (läs kvällen/natten). Sorgen låg i att han somnat direkt han kom hem och under morgonen endast hunnit lyssna på första spåret på första sidan av första skivan (dessa var vinyl-tider). Denna låt var just ”Right next door to hell”. Vi var 11 år vid den här tiden. Idag vet jag inte ens om han lever. Tragiskt nog verkar det inte så. Det är den här typen av historier, fast mindre dramatiska, som ligger bakom några av låtvalen och det kan inte hjälpas Det är en personlig lista och varje spår har en historia. Mer eller mindre präglade av ursprung, uppväxt och erfarenheter.

Men jag vidhåller, även idag, att Iron Maiden är bättre än Guns n’ Roses.

Vissa låtval är så naturliga att de inte behöver motiveras. ”Backstreeets”, ”Midnight train to Georgia” och ”If it be your will” är så självklara att de inte behöver motivering. Den sistnämnda har jag redan utnämnt till den låt som ska spelas på min, förhoppningsvis avlägsna, begravning (beslutat under en efterfest för ett tag sedan).

Och det är väl just det som är det fina med den här typen av listor. Det är mina val, ingen annans, och motiveringar är överflödiga. Jag utmanar härmed alla som läser detta att själva sätta ihop sin lista och länka den i kommentarsfältet. Reglerna är enkla: En låt per artist och allt ska vara klart inom en månad (två om ni har barn under åtta år).

Varför jag valde just de här låtarna är och förblir ett mysterium. Jag ägnade 2300 tecken åt att reflektera över varför vi tycker om en viss musik, men spottar åt annan, i en krönika för Västerbottenskuriren. Jag vet inte om jag, eller någon som läst den, blev klokare. Men efter att ha spelat min egen spellista några gånger kan jag åtminstone säga en sak: Jag ångrar inget. Det finns inte en låt som inte präglat mig som människa eller musiklyssnare. Enstaka val är mer personliga än andra och, rent objektivt, finns det kanske något bättre i den oändliga sångflod som löper från förr till senare.

Låt era listor flöda. Jag kan härmed meddela att processen är en orgie av nostalgi, glada och mindre glada minnen.

26 maj, 2012 | Kategorier: Musik, Spotify | Lämna en kommentar